Jag tänker inte börja svamla någonting om näthat, bloggdöd eller något sådant.
Konsumbloggen har varit bland det roligaste jag har gjort i mitt liv, och det har gett mig otroligt mycket att skriva och kommunicera med så fina människor.
Jag hade inte en tanke på att människor skulle tycka om att läsa mina små historier och iakttagelser där borta i april tjugohundrasex. Det var mer en tanke på att spara dem, hindra viskningsleken från att förändra dem till oigenkännlighet.
Men på något vis strömmade människor till. Första dagen hade bloggen trehundra besökare och jag tyckte att det var helt overkligt, sedan den dagen har det aldrig varit färre besökare än åttahundra per dag. I snitt har två-tretusen besökt sidan varje dag.
I skrivande stund har över två komma sju miljoner människor besökt bloggen sedan start och tretton och ett halvt tusen kommentarer är publicerade. Det är helt sjuka siffror.
Jag har varit tvungen att aktivt tänka bort hur många som kommer att läsa inlägget, annars lägger jag mig till med ett hiskeligt censurfilter och ingenting vill komma ut.
Anledningen till… ska vi kalla det ”pausen”? Nej…
Anledningen till avslutet är dels att jag inte ska jobba lika mycket som förut, och dels för att jag tycker att det får räcka nu. Jag har helt enkelt tappat den stora skrivargnistan. Kanske kommer den tillbaka, kanske fortsätter jag någon annanstans, vi får se.
Vad ska hända nu? Jag vet faktiskt inte. Jag har funderat på att avslöja mig för att helt kunna omöjliggöra en återkomst, då den förmodligen skulle handla om att jag saknar den bekräftelse jag får av er. Jag kanske måste tvinga mig till andra saker.
Men å andra sidan har jag hållit så hårt på min anonymitet att det kanske bara skulle förstöra om jag kom ut.
Å tredje sidan: jag tänker göra vad jag vill, och försöka att inte tänka så mycket på hur besvikna folk skulle kunna bli. Jag måste träna på sådant.
Hur som helst vill jag säga tack, tack och åter tusen tack till dig som läser och har läst mina ord, du har verkligen fått de här tre och ett halvt åren att flyga förbi i en fart som aldrig annars skulle ha uppnåtts!
Du har varit min kamrat, ventil och mentor, och jag kommer alltid att vara otroligt tacksam för vår vänskap. Jag hoppas att den fortsätter långt in i framtiden.
All kärlek!
……………………………………………………………………………………………
Jag hittas möjligtvis även fortsättningsvis i och kring:
coopkonsum(at)gmail.com | Boken | Kollektivet | Six Figure Transatlantic |
