Konsum

En väldigt säregen stamkund kom fram till mig när jag satt i kassan. Hon tittade drömskt mot utgången och sa på sin finlandsvenska: 

- Jo. Jag ska flytta ihop med min kille.
- Jaha, det blir väl roligt?
- Nej.
- Jaså?
- Nä, han sitter bara hemma och tittar på sexfilmer hela dagarna.

En man står vid bananerna och ropar "Du… du… hallå… hallå… du… du…" för att på sitt listiga vis påkalla min uppmärksamhet. Jag sitter med ryggen vänd mot honom och tänker inte bry mig om honom förrän han åtminstone kan låtsas vara trevlig. Till slut ger jag upp och vänder mig om:

- Ja?
- Vad tar du för bananerna? Det är då själva fan att ni aldrig kan sätta ut priser på grejerna.
- Bananerna kostar nitton och nittio…
- Jaha, och hur ska jag kunna veta det då, ni får ju fan börja sätta ut priser!
- Det sitter ju en stor pris-skylt där, rakt framför dig!
- Var då? Visa mig den.
- Här. (jag pekar på skylten)
- Jaha… men ändå… Ja, jag får väl ta tillbaks det då.

En ganska stadig kollega satt i kassan när en stamkund i tjugofem-trettioårsåldern kom fram till kassan. Hon skulle inhandla sin dagliga tub tandkräm & tandborste. Som vanligt yttrade hon inte en stavelse. När betalningen var avklarad stod hon kvar och studerade min kollega, som en hund som tittar på småfåglar, och sa:

- Varför är du så tjock?

Att göra ett kap verkar kunna kvala in på många topp tio-listor. Att få köpa en skadad eller gammal vara för halva priset är som att få den gratis på ett litet fat, smyckad med bladguld och skumgodisar. Följande kan illustrera detta:

- Ursäkta, den här mjölken har gått ut, hur gör ni då…?
- Ojdå, vi har precis fått mjölkleveransen så det finns nya fräscha…
- Men hur gör ni med den gamla mjölken, säljer ni den för halva priset då eller…?
- Nej, vi skickar tillbaka den.
- Så det är inte halva priset då?
- Vill du ha gammal mjölk?
- Om jag får den för halva priset.
- Okej.

En dam i femtioårsåldern med pudelhår och en stor Louis Vuitton-kopia till väska uppehåller kön framgångsrikt genom att stå och stirra på raden av recept. Jag frågar:

- Ville du handla något?
- Kan man köpa det här? (håller upp ett recept på kycklinggryta)
- Ja, ingredienserna till kycklinggrytan har vi…
- Ja, men kan man köpa det här? (viftar på receptet)
- Receptet är gratis och ingredienserna har vi i butiken.
- Plockar ni ihop det här på butiken då?
- Nej, det får man göra själv.
- Finns det inget paket?
- Nej…
- Så ni har det inte?
- Ingen färdig kycklinggryta.
- Har ni det här? (håller upp ett recept på risotto)
- Det är samma sak där, vi har ingredienserna…
- Mhm. Men man man köpa det här? (skakar på receptet)
- Ingen färdig risotto, bara ingredienserna.
- Vad står det här? (kisar mot receptet) Ska man ha nåt speciellt ris?
- Nej, ta vilket ris som helst, det går nog bra.
- Nej, jag tror att jag väntar.

- Är det här freestyle-batterier?
- Ja.
- Eller är det de här (håller upp AAA-batterier)
- Nej, det är de första.
- Njae, jag tror att det är de här andra.
- Det är det inte, det är de första du höll upp.
- Är du säker?
- Ja. Dödssäker.
- Hmm… nej, jag köper bägge paketen så kan jag lämna tillbaka det som är fel.
- Du vill alltså lämna tillbaka AAA-batterierna, fast lite senare?
- Jag kommer tillbaks med de som är fel, ja.