Konsum

En man som varje vecka kommer in och köper ett gäng av en viss sorts choklad (förut var det "luftbubbelchoklad", nu är det Marabou Dukat) står framför mig:

- Idag var det A, C, L, M, Mj…
- Va?
- Det är mitt eget snillrika system för att komma ihåg vad jag ska handla, jag behöver aldrig skriva lappar.
- Jaha…?
- "A" för Aftonbladet, "C" för choklad, "L" är vad jag kallar Läsk, "M" är min favorit-mikromat som inte finns alla dagar men jag har hemma så jag klarar mig, och "Mj" är standardmjölk, om det ska vara till exempel minimjölk blir det "mMj".

Vi har fått en skylt som ska sättas upp i ett personalutrymme (exempelvis lunchrummet). Jag antar att man skulle kunna kalla den för en motiverings-plaque. Eller nåt. Grejen är att den inte är så värst inspirerande eller motiverande, kanske snarare väldigt irriterande. Som om vi inte redan gjorde alla de här sakerna, som om vi inte redan jobbade bra. Punkterna är följande:

• Snabbt - bekvämt - enkelt
• Puts och studs
• Tydliga krav - positiv feedback
• Steget före
• Sveriges bästa kundbemötande

Jag förstår den första och den sista punkten, men de i mitten är bara förvirrande. "Puts och studs" är (förutom ett otroligt fjantigt uttryck) en uppmaning till att alltid vara på gång, feja och fronta, plocka och pilla. Trean och fyran orkar jag inte ens försöka förstå, vem ska ställa vilka krav, och vem ska ligga steget före vem?

Inskickat av Peter:

Dörren in till lagret var markerad med en "Endast personal"-skylt, bredvid denna dörr stod en en pall med kakor. En gång stod dörren öppen och skylten hade vridits 90 grader mot kakpallen. En kund frågar min kollega:

Kunden: Får man inte köpa dom här kakorna?
Kollegan: Jo visst, varför tror du att du inte skulle få köpa dom?
Kunden: Men det står ju "Endast Personal"

Jag tänkte att jag skulle vara lite skojfrisk när en sur man kom till kassan med ett mjölkpaket och två jättefulla matkassar från Ica:

- Jaha, du sköter storhandlingen här (skrattade jag fram, så att ironin inte skulle vara för subtil)
- Vad menar du?
- Jag skämtar lite med dig, du har fulla påsar från Ica…
- Hörrudu, du ska skita i vad jag har i mina påsar, det har du inte med att göra!
- Nej, jag skämtade…
- Inte med att göra!

Inskickat av Petra:

Denna alkisman är inne varje kväll och handlar sina två billiga öl och varje gång så skriker han ut priset redan innan jag ens hunnit öppna munnen. Han påstår att jag inte behöver säga det eftersom jag bara verkar dum då. Jag är därför mycket noggrann med att aldrig glömma att påpeka hur mycket mannen ska betala. Häromdagen hade alkisen en helt annan plan, men något gick fel.

Jag - Hej.
Alkis - mmmm
Jag- Det blir 24.50

(det är här det hela går åt skogen för honom)
Han räcker mig snabbt en tjugolapp och springer ut ur butiken för allt vad han har.

Medans jag ställer tillbaka ölen funderar jag lite över vad jag ska göra med tjugolappen.

• Marmelad
• 6-7 burkar lättöl
• 2 mjölk
• 2 ½ l vaniljglass
• Honung
• Sväng vänster
• Höger

Jag satt i kassan, det var en helt vanlig dag och inget roligt hade hänt på mycket länge. När jag efter några sekunders drömmande om frihet tittade in mot butiken igen stod en liten pojke och stirrade på mig. Helt orörlig och verkligen stirrande, och en glass i handen. Jag tänkte "Aha, en chans att vara snäll mot ett barn" (en av mina favoritsysselsättningar) och sa:

- Hej, vad heter du?
- Tim.
- Ska du få glass idag?
- Tim. [lång paus] Tim.
- Det blir väl gott?
- Tim. Tim. [lång paus] Tim.

Insickat av Carina A:

Min jobbarkompis var med sin lilla son i affären och sonen rusade genast fram till hyllan med plockgodis och vägrade gå därifrån. Min kompis, som hade bråttom, sade till honom att han kunde stå kvar där men han fick inte röra godiset. Hon sprang iväg och plockade snabbt ihop de varor hon skulle ha.

När hon kommer tillbaka till godishyllan står sonen där, med händerna på ryggen, och ser lurig ut:

"Du har väl inte rört godiset?" säger jobbarkompisen.
"Nä, inte röra, bara slicka", svarar sonen förnöjt.

Bystdrottningsmannen står i kö igen (en helt vanlig kö med helt vanliga människor):

- Det är så provocerande när man ska betala och de tränger sig på…
- Ursäkta?
- Jag sa att det är provocerande, de provocerar mig här bakom, när det är kö och allt…
- Vem? (ingen invaderar hans Personal Space Bubble)
- Och jag vet inte varför, du kan ju fråga varför hon har så bråttom (pekar med tummen mot mannen bakom honom i kön) eller kanske det var en han, jag såg inte riktigt. Kanske ska hon skynda sig hem och se på tv om det nu skulle finnas någonting att se. Hehe. Jag vet inte men hon provocerar mig med folk som står i kö och alldeles nära.

Han försvinner med ett nervöst "Hehe" ut ur butiken utan att se sig om.

Han var ganska lång, kanske 185 cm, ljusrött tunt hår i en klassisk comb over, cirka trettio år. Trots sin modesta mängd hår glänste det alltid av fett och smuts, likaså hans helskägg.

Han stod och trampade lite nervöst i kön, betalade sin lotion och gick ut. När han fem minuter senare kom tillbaka med flaskan ville han byta den:

- Jag vill byta den här mot ett annat finare exemplar.
- Vad är det för fel på flaskan du har där?
- Den har skrapmärken.
- Var då?
(han pekar på ett litet hörn av etiketten som helt uppenbart har blivit bortpillat av honom, då bitar av nämnda etikett sitter kvar på hans nagel)
- Men du kan ju inte byta den bara för att du har pillat bort etiketten.
- Det var inte jag, och förresten så måste jag byta den.
- Varför måste du byta den?
- Det är en… present… till min mor.
- Jaha.
- Hon fyller år idag.

Hans mor fyllde år många gånger, ibland flera gånger i veckan.

Efter år av lotion-shopping bytte han helt tvärt till att köpa Ajax fönsterputs, men i övrigt var allt sig likt; fem minuter, sedan skulle fönsterputsen bytas. Det var ju en present.