
Vår butik blev rånad i veckan, ingen blev fysiskt skadad men det känns läskigt. Jag och P hade lunch och satt stilla på en bänk på baksidan av butiken när vi hörde panik-signalen inifrån butiken. Vi sprang naturligtvis in så fort vi kunde och det var lite svårt att greppa att under den halvtimmen vi varit borta hade någon rusat in med ett tillhygge och iscensatt ett eftermiddagsrån.
Jag har i min karriär varit med om sammanlagt tre rån (jag har dock aldrig suttit i kassan och varit den som blir rånad) och varje gång är det en eller flera som undrar om de inte kan få handla färdigt. Den här gången hände följande:
Jag och P skulle låsa igen butiken när en kvinna kom till dörren och undrade om hon kunde få komma in och handla:
- Det går fort för jag vet vad jag ska ha - filmjölk.
- Vi har blivit rånade och stänger igen butiken ett tag.
- Men jag ska bara ha filmjölk.
- Vi har blivit rånade, sa jag och P i kör och låste dörren.
Jag tror inte människor förstår att det är ett trauma för personalen, de tänker att nån har tagit pengarna och det var ju synd. Men att ha ett vapen i ansiktet är inte speciellt harmoniskt.
Jag förstår inte varför bovar envisas med att råna små matbutiker, det finns ju inga pengar att tala om.