Konsum

Inskickat av Marie:

Jag arbetade en tid på en bensinstation i Norrland och en tidig vintermorgon kom en kund in för att handla morgontidningen.

Det snöade en hel del enna morgon och vägunderlaget var kanske inte det bästa… så när kunden är på gäg ut så säger jag:- Kör försiktigt!
varpå han svarar:- Ja.., man måste ju tänka på passagerarna!

(Inget svar jag reagerade på… )

Efter någon minut ser jag kunden köra förbi i en likbil..

Rätt som det är förändras en stamkund. Växlar helt om till att bete sig helt annorlunda. Han som aldrig säger något hos oss har börjat “skämta” med mig:

- Det blir tjugotre kronor.
- Tre kronor, det ska du få.
- Hehe (låtsasskratt)
- Jaha, tjugotre, okej.

Det här har han kört nu sedan förvandligen ägde rum för cirka två månader sedan. Till detta är han stolt ägare till ett par maniska ögon som fladdrar och flackar överallt. Hur man än gör känns det som att man stressar honom till döds, han suckar nästan av utmattning när han slår in siffrorna i kortterminalen, rafsar ihop sina varor som om han måste skydda dem från en yttre fiende. Men ingen kommer att bråka med honom.
Men för att vara på den säkra sidan måste han utveckla sitt skämt.

Inskickat av Nathalie:

Jag jobbar extra på 7-Eleven för att finansiera mina studier. En dag kommer det in en kvinna runt 45 och inleder med den vänliga frasen “John silver, hårdpack!” varpå jag räcker henne cigaretterna och tar betalt. Hon tittar på dem, lägger ner dem i fickan och går utan att svara hejdå.

Fem minuter senare kommer hon tillbaka och snäser “Du, jag sa mjukpack! Jag vill byta!”
“Javisst, det går bra”, svarar jag och byter dem.
“Och så vill jag ha tändstickor också” säger hon.
“Yes, det blir 2 kr tack.”
“Nänä, jag vill bara ha EN. Jag har ju ett paket hemma.” utbrister hon då.
“Jag är ledsen, men vi säljer dem i paket. Men du kan ju spara resten” föreslår jag vänligt.
“Men NEJ, jag har ju ett paket hemma. Du har väl ett eget paket du kan ge mig en ur?”

Jag svarar att jag tyvärr inte röker och upprepar att hon kan köpa paketet, varpå hon blir extremt upprörd och börjar skrika.
“Nej, då vill jag lämna tillbaka cigaretterna!! Och jag vill ha numret till din c h e f, så som du beter dig!”

Jag slår lydigt in cigaretterna, ger henne pengarna tillbaka och skriver ned min chefs nummer på en lapp.
Hon ringde aldrig.

Inskickat av Emilia:

Jag arbetade förut extra i en stor ICA-butik i centrala Stockholm. Arbetsvillkoren var - häpphäpp! - inte de bästa, och om jag jämför med andra affärer som jag också haft den äran att arbeta i så blir det ett rätt platt fall för den här butiken. Under den sedvanliga julruschen var det sinnessjukt långa köer som vanligt, folk lassar på sig som om jordens sista stund är kommen. Det faller sig så illa att en stackars ung kassörska SVIMMAR.

Hon ramlar, på riktigt, ner från stolen och singlar ner på golvet. Utmattning, törst, hunger, röksug, stress, you name it. De kunder som bevittnat händelsen ser något förfärade ut - det vill säga, alla utom en, som höjer sin röst. Irriterat utbrister han: “HAR ni inga fler kassörskor?!”

Inskickat av Malin:

Följande utspelade sig i juli.
Min kollega fyllde på kondomstället när en äldre dam stannade till för att ge sitt godkännande:
“Ja, det är ju UPS nu.”
“UPS?” frågade min oförstående kollega.
“Utepipparsäsong”, upplyste damen innan hon rullade vidare med sin kundvagn.

Inskickat av Frida:

Jag jobbar inte i affär, men jag handlar i affär. När jag satt och läste här på sidan om märkliga kunder insåg jag plötsligt hur märklig jag måste framstå som i det lilla snabbköpet här i byn.

Det enda jag handlar är Bravos 2-litersförpackning med apelsinjuice varje fredag (inget slår juicegroggar) och ett refillkort till Telenor för 100 kronor en gång i månaden.

I dag när jag var inne för min vanliga juicerunda undrade jag vad kassörskan egentligen tyckte om mig och mitt handlande som aldrig förändras, så jag köpte en liter Del Monte istället för två liter Bravo.

Nästa vecka kan jag lugnt gå tillbaka och köpa min Bravo. Då vet kassörskan att jag inte är någon psykopat som fastnat i ett sjukt, apelsindoftande juicemönster.

Inskickat av Jens:

Jag jobbade som konduktör och skulle kolla en 35-årig mans biljett.

-Hejsan, biljetterna tack.

Mannen tittar upp på mig, uppenbarligen lite överraskad över min närvaro.
-Oj, ursäkta mig, jag satt och tänkte på annat.

Jag säger inget utan väntar på att han ska ta fram sin biljett och när han ger den till mig säger han:
-Jag satt och tänkte på sex faktiskt.
-Jaha, säger jag och får bita mig i läppen för att inte börja asflabba när jag går igenom resten av vagnen.

Jag har hittat en. Det tog ett tag, men nu har jag en. En femkrona från sjuttiotre. Nu behöver jag bara hitta en utan vågor bakom lejonet.

På tal om tvångstankar så har jag skaffat mig en ny ovana att utveckla när jag sitter i kassan: Om den sista artikeln i en kunds varuupplägg på bandet är någonting litet och snurrbart (t.e.x. citron, avocado, lök o.s.v.) måste jag spinna till den (precis som när man leker den där leken där man snurrar en flaska och ser mot vem den pekar) när den är inslagen och på väg ned mot sina kompisvaror. Det är någonting med att bandet rullar och varan snurrar.

Och att man ibland har så tråkigt att man måste skaffa sig några tvångstankar för att kroppen inte ska stänga ner och lämna en i sticket.

Inskickat av Anna:

En av våra stammisar (en relativt normal man i 40-års åldern som alltid tycker att han är SÅ rolig och SÅ charmig) kom in i helgen.

Jag: Hej.
Han [på bäbisspråk]: Heeeeeeeeeeeeej.
Jag: Eh…hej?
Han [på bäbisspråk]:Jaj skulle vijja köpa tobak. Toooooooobak. Tobak!
JAg: Eh…vilken sort?
Han: Jon Sijver. Jöd. Ojjinal.
Jag: Mhm. Var det bra så?
Han: Nejjjjjj. Fijter, kojta…och paaaaaaaaaaapper, jöda.

(Jag vänder mig mot hyllan och låstas att det tar väldigt lång tid att ta fram det han vill ha, för att dölja mitt skratt. Det blir inte bättre av att en av mina kollegor också står i kön och ser ut att spricka av återhållet skratt).

Jag: Bra så?
Han: Gooooooooodis…..jag vijj ha goooooooooooooodis.
(Han är som sagt var stammis och vet mycket väl att vi inte har godis vid tobaksdisken.)
Jag: Det finns inte här, du får gå in i butiken.
Han: Men det är ju löööööööööördag. Mamma saaaaaaaaaa att jag skujje få godis! Jag vijj ha goooooooooooodis. *låstasgråt*

Kön bara tittar på honom, och på mig. Jag bestämmer mig för att detta helt enkelt är en av dessa twilight-zone dagar man har ibland,och bestämmer mig för att låstas som ingenting.

Jag: Det blir 82 kronor, tack.
Han betalar och går. På vägen ut vänder han sig om…
Han: Nu var jag rolig, va?

Inskickat av Elin:

Jag jobbade på ett konsum som ligger nära Norge och varje helg kom det norskar för att handla kött, ost, Coca Cola och tobak (Petterös) för att det är så mycket billigare i Sverige. Vid en frysbox med frysta revben hörde min kollega följade uttalande (ska läsas på nordnorska för att få rätt stämning):

“Revben, är det foten av en räv?”