Konsum

Inskickat av Emma:

Jag jobbar i kassan på Ica och en eftermiddag kommer en dam i 60-årsåldern in. Hon har en välmatchad bohemisk stil och ger uttryck för att ha rätt gott om pengar. Hon lägger upp sina varor på rullbandet men när jag slagit in alla varor märker jag att hon tittar i tuggummihyllan.

“Är det här såna man suger på?”, frågar hon och håller upp ett Stimorol Fusion. “Nä, det är tuggummin”, förklarar jag men föreslår Extra Drops som är sugpastiller. Damen säger att det inte är dem hon menar.

Hon börjar fingra på ett silverfärgat paket. Jag ser snabbt att det är kondomer och säger att “Det där är nog nåt annat”. “Nä, men det här är väl såna sugpastiller”, säger hon men inser då sitt misstag.

Hon börjar fnittra hysteriskt och vet knappt var hon ska ta vägen. “Nä, men oj, oj…”, säger hon och jag känner att jag måste försöka rädda situationen, jag håller masken kutar bort till en annan kassa och hämtar fram en plåtask med mintpastiller.

Kvinnan kan inte nog visa sin uppskattning. Jag kan dock inte se nästa kund i ögonen för då hade vi nog båda dött av skratt.

Eftersom det behövs lite fler tävlingar på Internet ska det anordnas en tävling. Priset är en klädsam Konsum-keps i gräs(l)ig färg, två Coop-ballonger, och en T-shirt prydd med ett snärtigt citat från bloggen. Det spelar ingen roll var i Sverige man bor, alla kan vara med.

Tävlingen kommer att avgöras via röstning vilket innebär att ju finare och fantisifullare diplomet är, desto mer imponerade kommer vi andra att bli.

Det finns ingen gräns för hur många bidrag man kan skicka in. Den som vill förbättra sina chanser avsevärt kan alltså vara snäll flera gånger och dokumentera var gång på korrekt vis. Det leder förmodligen direkt till en finalplats.

Klicka på “mera”-länken för att läsa om hur tävlingen går till!

(mer…)

Inskickat av Tina J:

En gång när jag skulle handla på min lokala bensinmack kunde jag inte hitta kattsanden bland hyllorna. Men så ser jag en av de anställda stå där i sin blå skjorta så jag går fram och frågar honom var kattsanden är.

-Jag jobar inte här, säger han men han säger det på ett ganska skämtsamt sätt, lite som om han drev med mig.

Antagligen var han lite flörtigt men det fattade ju inte jag utan tror bara han driver med mig. Så jag frågar igen, nu med ett mer uppmanande tonfall (för att visa att jag inte är på humör för skoj). Då ser han lite besvärad ut och säger mer allvarligt:

-Men alltså jag jobbar inte här.

Då fattar jag att det inte var skämt men ändå, trots! detta slår min hjärna slint och jag kvider fram, anatgligen i ett misslyckat försök att förklara mitt underliga beteende:

-Men jag behöver ju ha kattsand.

Mannen går.
Kvar står jag och skäms.

Äldre dam med NK-kassar:

- Har ni färska blåbär eller hallon?
- Nej, tyvärr.
- Det borde ni ha. Det ser fruktansvärt ut här.

Att säga “Hej” kan ta många olika former och det finns ju som bekant ett mönster i allt, så jag satte ihop en liten lista:

Hej på inandning
Fördel: Tidsekonomisk, icke ansträngande, kan uppfattas som att man är stressad.
Nackdel: Kan uppfattas som att man är oerhört stressad.
Huvudsaklig användare: Man, ca femtio år. Oftast tunnhårig.
Slutsats: Det här är en teknik använd av relativt få, men den kommer alltid någon gång, oavsett var i landet man är. Låter mest av allt som om mannen har något i halsen.

Nicken
Fördel: Oerhört enkel & snabb.
Nackdel: Kan verka nonchalant om inte ett brett leende medföljer.
Huvudsaklig användare: Kön- och ålderslös, populär bland yngre.
Slutsats: En effektiv hälsning som med rätt leverering kan ersätta, och kanske till och med överträffa, ett vanligt hej. Om nicken åtföljs av konversation är succén given.

Mobilpratsnicken
Fördel: Lika snabb som ovanstående.
Nackdel: Levereras ofta med halvöppen mun och hjärnan någon annanstans. Känns aldrig som ett hej.
Huvudsaklig användare: Kostym-man i trettiofem-fyrtiofemårsåldern.
Slutsats: En onödig ansträngning om hejaren inte samtidigt ber personen i mobilen att hänga kvar tills köpet är avklarat.

Häftighets-hej
Fördel: Kan verka tuff och ledig.
Nackdel: Uppfattas ofta som kaxig och dryg.
Huvudsaklig användare: Kille, ca tjugo år.
Slutsats: Det här hejet kan yttra sig som en oväntat vänskaplig yttring (”Tjena! Hur är läget, kompis?”) till ett oförklarligt utbrott av ljud (”tjaahuulääääge!”). Dyker ofta upp om personen efter i kön, eller om det inom en radie av femton meter råkar finnas en kvinna i ungefär samma ålder.

Ögonkontakt & påsviftning
Fördel: Effektiv, påvisar ärlighet.
Nackdel: En relativt reserverad hälsning.
Huvudsaklig användare: Könlös (svag övervikt av äldre män).
Slutsats: Att ta ögonkontakt och samtidigt vifta lite med påsen är ett trevligt sätt att visa att man minsann inte tänker smyga igenom en påse. Om det är en äldre man som genomför denna hälsning kan det betraktas som introduktionen på en lång, lång berättelse om en utlandsresa för länge sedan. Om det är en äldre dam kommer snart en utläggning om hur dyrt sidfläsk har blivit, och hur man inte kan lita på hemtjänsten. Om det är yngre människor kommer ingenting.

Inskickat av Dr. Karin:

Just nu bor jag i Japan. Här i Japan förutsätter man nästan att folk inte stjäl.Det finns dock goda möjligheter att göra det. Det är mycket förvirrande i affärerna i början. Man vet inte riktigt var dom slutar och börjar. Större affärer har kassorna mitt i liksom och det som dom säljer är lite överallt. Eftersom ingen egentligen stjäl måste man ju inte avgränsa affären för att ha stöldlarmen efter kassan!

Jag tror att jag förstår systemet nu: affärsgränsen verkar gå när golvet ändrar struktur och form!
Däremot finns stöldlarm vid utgångarna på vissa ställen men jag tror att det är ifall man skulle glömma betala…
När man betalar pratar dom konstant. Även om expediten ser klart och tydligt att man är västerlänning. Har ingen aning om vad dom säger!

De väntar ofta ett tag på att man skall ta fram exakt växel - väntar och väntar. Till slut måste man peka vänligt på pengen man lagt i en speciell skål och le. DÅ först förstår dom att man inte har nån växel… när de ger tillbaks kvitto och växel pratar dom igen…. massor.

En stor skillnad mellan Sverige-Japan är att man här oftast inte plockar ner i påsar vid kassan. Istället finns speciella packdiskar efter kassorna, dit man skall ta sin korg och packa. Det är väldigt smart eftersom man sparar in packningstiden som är vid själva kassan.

En annan sak är att i en del närbutiker finns kassor som har som riktiga dataskärmar vid kassan så att man ser summan och enskilda utgifter, samtidigt som dom visar reklam eller vädret på samma skärm (det är som TV). Det är lite förvirrande i början och man fastnar lätt i TVn. Kanske är det därför dom pratar konstant?

En kvinna undrar hon om hon kan få ta ut extrapengar. Självklart säger jag och lägger på de önskade femhundra. När hon sedan vill växla hundra kronor till tior måste jag säga “Nej tyvärr, vi har väldigt ont om mynt just nu“, eftersom vi hade just ont om mynt. “Men“, tipsar jag, “du kan ju testa på Ica eller kiosken här på samma gata“.

Kvinnan ser sig lite jagat omkring och slänger flåsande ur sig “Jag ska till sjukhuset och måste ha parkeringspengar jag har en tid och det börjar bli väldigt bråttom men jag får väl prova på kiosken eller Ica“. Jag nickar och förklarar att jag är ledsen över att inte kunna hjälpa till, varpå hon suckar ljudligt och rusar ut ur butiken.

Det går tio minuter.

Helt plötsligt står hon framför mig igen. Hon håller krampaktigt och lite skakigt i en Japp som hon anstränger sig för att inte kasta på någon. Det syns på långa vägar att hon är vansinnig. Hon tittar på chokladbiten, stryker samtidigt sin bandagerade arm försiktigt och säger med darrande röst “Jag måste ha parkeringspengar, jag orkar inte mer nu, jag måste ha parkeringspengar… jag orkar inte… orkar inte mer nu“.

Jag blir sådär nervös som man blir när man vet att någon kommer att bryta ihop snart, och säger “Kunde inte de andra växla heller? Det är okej, vi ordnar det“. Hon fortsätter som om hon inte har hört vad jag sade, “Jag behöver inte ens ha godisen, ni kan behålla den… ge den till nån jävla unge som är ledsen eller nåt, jag skiter i vilket. Jag orkar inte mer“. Hon slår hela tiden uppgivet med armarna, som en fågelunge som bara nästan vill lära sig att flyga. “Jag orkar inte mer, jag behöver fyrtio kronor i tior, jag orkar inte“.

Jag räknar ihop mynten samtidigt som jag försöker tala lugnande till henne, jag är allvarligt nervös över hennes allmäntillstånd och vill verkligen att hon ska hinna till sjukhuset innan något eventuellt händer.

“Sådär, fyrtio kronor i tior och några bonus-femmor om du skulle behöva lite mer tid“, säger jag och ler mitt frommaste leende. Hon säger ingenting men tar emot pengarna, plockar upp Jappen och säger
“Den här kan du behålla“, och kastar godisen på mig.

Inskickat av Frida:

Jag har suttit en del i kassa på ICA och man har ju fått höra ett och annat. En sak jag har tänkt på är hur dessa sexskämt alltid går hem. “Vill du ha sex?” är en klassiker som nog varenda kassörska råkat ut för. Och det slår ALDRIG fel. Folk reagerar direkt och fnissar mer eller mindre generat.

Jag råkade ut för något liknande:
Ett hyfsat ungt par kommer till kassan. Killen kånkar på en stor säck hundmat, han går fram mitt emot mig och slänger säcken på golvet medans hans tjej plockar upp lite småsaker på bandet.

Han säger “…och så har jag 20 kilo hundmat mellan benen” varpå tjejen tittar lite snett på honom och sedan på mig med en tvivlande uppsyn, så säger hon “Åja, nu ska du inte skryta!“

Jag tycker att det är uppenbart: om man handlar för femtio kronor, lämnar fram jämna pengar och sedan går och packar ned sina varor utan att säga ett ord - då vill man inte ha kvittot.

Om man vill ha kvittot står man kvar tills man har papperslappen i sin hand, eller säger klart och tydligt att man gärna tar kvittot.

Eftersom jag fyllde år igår tänkte jag skriva ett riktigt ego-inlägg, och för att jag är försynt och försiktig har jag brutit av posten med en länk, så alla som vill läsa min lista (som säkert kommer att utökas vad det lider) kan klicka på länken… (mer…)