Konsum

Inskickat av Emma:

Jag jobbar i kassan på Ica och en eftermiddag kommer en dam i 60-årsåldern in. Hon har en välmatchad bohemisk stil och ger uttryck för att ha rätt gott om pengar. Hon lägger upp sina varor på rullbandet men när jag slagit in alla varor märker jag att hon tittar i tuggummihyllan.

“Är det här såna man suger på?”, frågar hon och håller upp ett Stimorol Fusion. “Nä, det är tuggummin”, förklarar jag men föreslår Extra Drops som är sugpastiller. Damen säger att det inte är dem hon menar.

Hon börjar fingra på ett silverfärgat paket. Jag ser snabbt att det är kondomer och säger att “Det där är nog nåt annat”. “Nä, men det här är väl såna sugpastiller”, säger hon men inser då sitt misstag.

Hon börjar fnittra hysteriskt och vet knappt var hon ska ta vägen. “Nä, men oj, oj…”, säger hon och jag känner att jag måste försöka rädda situationen, jag håller masken kutar bort till en annan kassa och hämtar fram en plåtask med mintpastiller.

Kvinnan kan inte nog visa sin uppskattning. Jag kan dock inte se nästa kund i ögonen för då hade vi nog båda dött av skratt.

Inskickat av Tina J:

En gång när jag skulle handla på min lokala bensinmack kunde jag inte hitta kattsanden bland hyllorna. Men så ser jag en av de anställda stå där i sin blå skjorta så jag går fram och frågar honom var kattsanden är.

-Jag jobar inte här, säger han men han säger det på ett ganska skämtsamt sätt, lite som om han drev med mig.

Antagligen var han lite flörtigt men det fattade ju inte jag utan tror bara han driver med mig. Så jag frågar igen, nu med ett mer uppmanande tonfall (för att visa att jag inte är på humör för skoj). Då ser han lite besvärad ut och säger mer allvarligt:

-Men alltså jag jobbar inte här.

Då fattar jag att det inte var skämt men ändå, trots! detta slår min hjärna slint och jag kvider fram, anatgligen i ett misslyckat försök att förklara mitt underliga beteende:

-Men jag behöver ju ha kattsand.

Mannen går.
Kvar står jag och skäms.

Inskickat av Dr. Karin:

Just nu bor jag i Japan. Här i Japan förutsätter man nästan att folk inte stjäl.Det finns dock goda möjligheter att göra det. Det är mycket förvirrande i affärerna i början. Man vet inte riktigt var dom slutar och börjar. Större affärer har kassorna mitt i liksom och det som dom säljer är lite överallt. Eftersom ingen egentligen stjäl måste man ju inte avgränsa affären för att ha stöldlarmen efter kassan!

Jag tror att jag förstår systemet nu: affärsgränsen verkar gå när golvet ändrar struktur och form!
Däremot finns stöldlarm vid utgångarna på vissa ställen men jag tror att det är ifall man skulle glömma betala…
När man betalar pratar dom konstant. Även om expediten ser klart och tydligt att man är västerlänning. Har ingen aning om vad dom säger!

De väntar ofta ett tag på att man skall ta fram exakt växel – väntar och väntar. Till slut måste man peka vänligt på pengen man lagt i en speciell skål och le. DÅ först förstår dom att man inte har nån växel… när de ger tillbaks kvitto och växel pratar dom igen…. massor.

En stor skillnad mellan Sverige-Japan är att man här oftast inte plockar ner i påsar vid kassan. Istället finns speciella packdiskar efter kassorna, dit man skall ta sin korg och packa. Det är väldigt smart eftersom man sparar in packningstiden som är vid själva kassan.

En annan sak är att i en del närbutiker finns kassor som har som riktiga dataskärmar vid kassan så att man ser summan och enskilda utgifter, samtidigt som dom visar reklam eller vädret på samma skärm (det är som TV). Det är lite förvirrande i början och man fastnar lätt i TVn. Kanske är det därför dom pratar konstant?