Arbetslivserfarenhet
Damen i sjuttioårsåldern slänger fram en påse morötter på bandet och i samma ögonblick som jag lyfter upp påsen för att låta den dingla framför scannern likt min första dödade räv i en engelsk jakt utbrister hon:
- Nio och nitti!
- Jag vet, svarar jag.
Därför att jag vet.
hahaha - “första dödade räv …”
Skönt med lite galna fantasier i kassan.
Kommentar av morry — november 3, 2006 @ 9:15 är
Ha ha ha så roligt så jag nästan glömde skratta!
Kommentar av kure — november 3, 2006 @ 2:15 pm
…och samma kund som ha järnkoll på alla priser kommer garaterat att svara “det såg jag fakiskt inte” om de har en vara som inte går in…
F.ö: om en vara av något skäl inte går in, säg inte “He,he…är den gratis idag?” Man får höra det ett antal gånger om dagen, så guldstjärna till alla som INTE säger det!
Kommentar av Sofia — november 3, 2006 @ 2:19 pm
“He,he…är den gratis idag?” Så säger jag ofta - gärna med ett tillhörande ansträngt skrattliknande ljud, och från min sida ligger skämtet just i att “alla” säger det, och att “alla” inser hur töntigt det låter.
Fast om den som sitter i kassan inte förstår det faller det ju ganska platt till marken…
Kommentar av MrArboc — november 3, 2006 @ 5:37 pm
Gratis-grejen är det mest irriterande jag måste stå ut med i princip varje dag. Samma sak med folk som inte kan läsa. Står det 50% på utvalda varor, så är det självklart inte hela butiken, det är mer sannolikt de varor som ligger under skylten med 50%-lappar på sig.
Kunder som glatt påpekar priset är ju en rätt marginell grupp. 70-åriga tanter i gröna långa jackor med en svart lite halvkonstig mössa. Lite småsöta på något sätt. Dom vill tillhöra kollektivet, deltaga i varje tillfälle under deras dag. Var väldigt vanligt mellan 9-11 i den matbutik jag jobbade i. Dom stod och väntade vid dörren på morgonen, sen köpte dom sina udda råvaror som ingen levande person kan få ihop till en maträtt för att sen sitta på bänkarna utanför kassan och prata med varenda människa som kom förbi.
Tyvärr har jag inte kvar PRO-ligan i den butiken jag jobbar nu, men dock höggravida hysteriska kvinnor. Alltid något, antar jag.
Trevlig blogg för övrigt!
Kommentar av Sadie — november 3, 2006 @ 7:23 pm
när jag börja jobbade på ica, blev jag irriterad på att kunder SÅ ofta ville ‘hjälpa till’ och tala om kilopriset på exempelvis rädisor, när jag letade efter PLU-numret. sen fattade de inte att man behövde ett nummer, inte kilopriset, och blev sura.
Kommentar av jennie — november 3, 2006 @ 8:51 pm
Ska tänka på det där med att undvika gratis-skämt. Men bara om ni snabbköpsexpediter lovar att aldrig någonsin säga “det är väl bara räkningar”, “räkningarna kan du lägga hos grannen” el. dyl. till en brevbärare.
Kommentar av Robert K Huselius — november 3, 2006 @ 10:48 pm
Det är väl fint med tanter som är snälla nog att påpeka priset, bara för att. Ifall det skulle bli fel
Kommentar av Ivana — november 4, 2006 @ 3:12 är
Jag misstänker att i de flesta fall som involverar tanter och priser går det ut på att de (tanterna) är så pass osäkra på om de har sett rätt pris eller inte.
Brevbärarskämt har jag aldrig dragit. Jag är mest koncentrerad på att inte vara i vägen för det postala yrkesutövandet.
Kommentar av konsum — november 4, 2006 @ 12:04 pm
Är du inte heller så hysteriskt bra på det här med hösten? När det blir mörkt, kallt och allt levande i naturen antingen dör eller går och gömmer sig om det kan?
Blygsamma undertoner här och var kan ibland få det att kännas som att det går ut lite över ditt humör. Det förstärks säkert av kontrastet en del också, i och med att du bokstavligen uttryckligen verkligen på alla sätt och vis är ljuset och värmen i vanliga fall.
Hoppas fortfarande att vi syns. Ta hand om dig.
Kommentar av Johan — november 4, 2006 @ 7:31 pm
Johan: Det var väldigt vänliga ord (och jag tar åt mig av dem) men jag förstår inte… jag är ca 87% säker på att jag inte känner dig, men du verkar känna mig. Rätta mig gärna om jag har fel, jag gillar att känna folk.
Kommentar av konsum — november 4, 2006 @ 8:39 pm
Ballt…
Nej, jag känner inte dig. Jag har verkligen ingen aning om vem du är för fem öre, men jag hade gillat att känna dig. Jag skulle väldigt gärna vilja lära känna dig, vilket jag hoppas att jag kan berätta utan att skrämmas på nåt sätt, men man kan ju inte få allt här i världen såklart. Jag har enbart din blogg att utgå ifrån, och hade jag vetat vem du var, ens på en höft, så hade jag inte larvat mig här i din gästbok utan försökt tala med dig på riktigt istället.
Jag inbillar mig heller inte att jag skulle känna dig, och hoppas att jag inte är irriterande eller så, om det kanske låter som jag antyder saker om dig precis som om jag visste något. Det gör jag ju inte, och hade jag på nåt sätt rätt om dig och hösten så var det ren tur bara, eller slumpen, och ganska kul faktiskt, om du frågar mig.
Kommentar av Johan — november 4, 2006 @ 10:03 pm
Johan, du verkar så söt i ditt sätt att uttrycka dig.
Kommentar av Therese — november 4, 2006 @ 10:17 pm
Johan: Aha, nej du behöver inte oroa dig. Jag var bara nervös över att jag kanske borde känna dig (alltså att du är en ur min nuvarande umgängeskrets (vilket du ju också är i och med att du läser bloggen, men du förstår vad jag menar), och jag kände inte igen ditt namn. Det var bara därför jag var tvungen att slänga ut en fråga.
Angående hösten känner jag snarare något som kan liknas vid förtröstan. Kanske för att när det är så mörkt och så ruggigt är det så fantastiskt skönt när snön kommer. Allt blir lite ljusare, lite varmare. Lite mer halsduk, vantar och kärlek. Och du larvar dig inte i min gästbok, inte enligt mig i alla fall.
Kommentar av konsum — november 4, 2006 @ 10:31 pm
Therese: Tack så mycket, Therese.
Nej, genuint orolig är jag väl inte, utan jag tar väl mest det säkra före det osäkra bara. Var inte nervös kära du, känner jag dig utan att veta om det så kommer jag på det och då får du reda på det. Jag hade inte låtit mig själv känna dig en dag utan att göra nåt åt det, eller av det, med det kanske, om jag nu visste om det. Jag har ingen tanke på vem du skulle kunna vara bara, och ja, jag förstår vad du menar, men nej, vi är med största säkerhet inte med i varandras bekantskapskretsar, olyckligt nog. Har du ingen Johan i din alltså? Skulle du vilja ha en? Du vet, ingen umgängeskrets är ju komplett utan blablabla…
Okej, så i själva verket är hösten bra, för du känner förtröstan för att den snart tar slut och det blir vinter istället. Ärligt talat vet jag precis vad du menar, och håller med. Jag tycker egentligen bara hösten är okej de allra första dagarna, och sen när den blir vinter.
Larva var mest bildligt talat. Poängen var att hade jag känt dig och vetat om det så hade jag försökt kommunicera med dig på riktigt istället. Att hålla dig ovetande och bara skriva till dig i form av kommentarer på din blogg hade varit lite larvigt (du förstår vad jag menar) i förhållande till att bara säga -Hej!
Nu har jag bara bloggen, och det skulle aldrig falla mig in att larva mig här. Jag gör så gott jag kan med det jag har, fniss.
Kommentar av Johan — november 4, 2006 @ 10:53 pm
Jaa det är SÅ irriterande med folk (tanter) som ALLTID säger kilopriset när det är PLU man letar efter…
Kommentar av Sara — november 5, 2006 @ 8:18 pm
det här blev spännande :O
Kommentar av jennie — november 6, 2006 @ 12:26 är
Är det månne en dejt på G?? Det här börjar bli intressant
Kommentar av Thezz — november 7, 2006 @ 11:48 är
Hehe… nej, det är inte en dejt på gång.
Kommentar av konsum — november 7, 2006 @ 11:57 är
Nej, det är ingen dejt på gång.
Tyvärr, måste jag säga, men vad tycker ni andra? Borde jag försöka? Eller tror ni att det bara skulle bli krystat och omöjligt? Det är ju så att säga inte på något sätt så att jag inte bollat med tanken på att föreslå något sådant, även om jag kanske inte tänkt spontant bara bjuda ut konsum på dejt helt plötsligt. I så fall hade jag nog varit lite mer finkänslig.
Jag tror inte konsum är någon typisk dejtare heller faktiskt. Det är inte jag heller ärligt talat, men jag hoppas ju på att kunna göra någon form av gott intryck, och jag vill ju verkligen bara snälla, rara och fina saker.
Konsum: Jag har ju förutsatt att du har en mail-adress till mig, i och med att jag anger den varje gång jag skriver här (jag vet inte hur det här med blogg-kommenterande fungerar) men jag har ju hit intills tänkt att du stilfullt och beslutsamt valt att verkligen inte svara mig personligen, eller göra något åt det. Det är fullt förståeligt såklart, men att bli mailad och tex bara ifrågasatt av dig vore såklart ljuvligt. Då kunde jag ju dessutom få stå till svars för ett och annat.
Jag har mer omdöme än att bokstavligen bjuda ut dig på dejt såklart, men jag skulle ändå vilja säga att, hör av dig om du skulle kunna tänka dig och skulle känna för det. Du kommer i så fall ha 1. trevligt och 2. roligt. Jag lovar, jag är bra folk.
Kommentar av Johan — november 10, 2006 @ 4:05 är
Johan: Jag tror du maste fixa lite mer sa att hon blir intresserad! Typ skaffa dig en egen blog som hon tycker ar intressant eller kanske bara lanka till din hemsida dar du skriver om saker du ar intresserad av osv.
Kommentar av Fredrik — november 10, 2006 @ 4:28 är
Eventuellt ar ju konsum redan upptagen oxa
Kommentar av Fredrik — november 10, 2006 @ 4:28 är
Det var faktiskt väldigt irriterande när jag jobbade på Coop, för alla pensionärer utbrast allt som oftast “nio och nitti!” “tjugofem och femti!” så fort man skulle scanna in varan. Jag tror att de bara vill försäkra sig om att det verkligen är så billigt (eller dyrt)
Kommentar av Angelica — november 10, 2006 @ 1:58 pm
Jennie och Sara, Jo, fast ni kan väl ändå inte kräva att vanligt folk som inte jobbar i butik ska veta det. De försöker som sagt vara SNÄLLA. Inte så gulligt att bli grinig över det.
Kommentar av Ullio — november 14, 2006 @ 5:28 pm
Jo, visst kan det väl vara lite irriterande men de vill väl bara hjälpa till, antar jag.. Däremot dom skurkarna som bygger berg(PÅ KASSEN DESSUTOM!) och aldrig kommer på idén att ställa varorna med streckkoden mot sig kan jag ha mörka tankar om! Inte bra när en tjej på 25år redan börjar få ont i kroppen…
Kommentar av Nejlikan — november 28, 2006 @ 10:18 pm
ooh vad jag håller med… prisgastandet och gratisskämten. Och sedan att säga “HEJ (namnet på ens namnbricka)”. Ja, du kan läsa, ja, det står vad jag heter, men nej, vi är inte kompisar.
Kommentar av t — december 3, 2006 @ 8:49 pm
*suck* det här med att kunden ska vara så kvick med att tala om vilke varor som har vilka priser kan gå en på nerverna…som tex när man måste uppdatera ens eget “PLU-minne” “9.90:- kilot kostar dem!” “Ja jag vet, jag ska bara kolla koden” “9.90:- kilot kostade dem!” hör man igen….
Kommentar av Camilla — december 7, 2006 @ 9:22 pm