Apporopå folk som slänger kvitton överallt, jag jobbar i en Ica-affär som ligger ute i bushen, så jag har väldigt mycket dötid, därför tycker jag bara att det är trevligt när man får lite skräp att plocka, då går minutrarna nåååågot fortare… Ni kan inte ana hur välskött det är runt min kassa, haha!

Josefin (#29); snälla du, säg upp dig IDAG! Snacka om att inte fatta det grundläggande med vem som är till för vem! Kunden betalar din lön och du är där endast för att serva kunden!

Det är helt ok att tycka, men du måste väl ändå inse att du inte får betalt för att mästra eller lära kunden vad du tycker? Ditt jobb är egentligen ganska enkelt: ta betalt, var trevlig och hoppas att kunden återkommer. Åsikter av ovanstående karaktär tycker jag absolut du bör hålla för dig själv, främst för din egen skull…

Eftersom jag idag inte jobbar i butik, kan jag från kunden synvinkel säga att det värsta som finns är bittra kassörskor! Finns egentligen inget annat som med omedelbar verkan kan få mig att byta butik!

När kunder inte vill ha sitt kvitto (särskilt storhandlarna) ler jag alltid lite för mig själv. Jag slår in fel hela tiden, om än inte med flit. Om de bara anade hur konstigt de fått betala ibland.

Den näst värsta sortens kunder är kunder som tar kvittot BARA FÖR ATT LÄMNA DET. Ser bandet ut som en soptunna? Ser jag ut som en städerska? (Vet inte om jag vill veta svaret på den frågan, i mina jobbkläder.) SER DET UT SOM ATT JAG HAR TID ATT LÄMNA MIN KASSA OCH LOGGA UT OCH LÅSA BARA FÖR ATT GÅ OCH HÄMTA DITT JÄVLA SKRÄP?
En dag ska jag säga vad jag tycker. Lämpligen dagen innan jag säger upp mig.

Kvitton är ett känsligt ämne.

På Coop Forum får man ett presentkort på 30 kr om det är ett fel som uppstått pga fel i datan, det är alltså inte “hittelön” om kassören t.ex. slår in fel antal varor.

Det finns faktiskt papperskorgar i alla affärer, så det är inte svårt att göra sig av med det när man kollat det. Irriterande med folk som bara lämnar det på bandet eller t o m släpper det på golvet.

Fast hittelön på prismärkningsfel har jag aldrig hört talas om.

Jag jobbade på Konsum på stenåldern när man fortfarande fick åtrbäring på kvittona… så det var minsann viktigt att ge kunden det, alldeles oavsett om de sa att de ville ha det eller inte. Jodå, det hände rätt ofta att de ångrade sig när de kom på att det var på Konsum de var och ville att jag skulle rota upp rätt kvitto i min papperskorg. Och inte så sällan kom folk in bakom kassadisken och stal kvitton ur min papperskorg för att om möjligt tjäna typ tre öre.

Själv kollar jag kvittot, helt enkelt för att affären inte ska tjäna fem eller tio kronor på att de inte har programmerat in sina extrapriser. Sen låter man kvittot glida ner i kassen, varpå det får ligga kvar och utgöra den första lilla sopan när kassen sen övergår till att bli soppåse… Enkelt va.

Jag jobbade på Konsum på stenåldern när det var återbäring på kvittona. Det hände inte sällan att folk gick in till mig bakom kassadisken och rafsade åt sig en massa kvitton ur min papperskorg för att om möjligt tjäna några extra ören. Helt otroligt.

Jag tar kvittot för att kolla, för det ÄR faktiskt inte kul att affären ska tjäna en femma eller tia på mig för att de inte har programmerat in extrapriserna. Det är ju bara att låta kvittot ligga kvar i påsen sen, så följer det ju med i soporna när påsen förvandlas till soppåse… Enkelt eller hur.

Naturligtvis bejakade jag utan dröjsmål denna ringa förfrågan. Jag höll kvittot mellan höger pekfinger och höger tumme. Medan jag strax därpå såg bort för ett ögonblick började hennes ben skaka kraftigt och i samma stund som jag stod rättvänd mot henne vacklade hon omkull och tvärdog framför mina fötter.

Panikslagen över det plötsliga dödsfallet stod jag som förlamad och höll krampaktigt om kvittot, fortfarande mellan höger pekfinger och tumme, medan tillskyndande människor försökte slita det ur handen. Värjande mig mot den oväntade anstormningen av okända människor lättade jag på tumgreppet och lät kvitttot segla bort med vinden. De jagande kvittosamlarna drog sig omedelbart tillbaka och jag själv stod kvar som fastnaglad hos den nyss avlidna.

Återigen var jag lika kvittolös som jag vaknat denna morgon men lika hastigt, som döden nyss ryckt bort min käresta, återkom livet häpnadsväckande nog igen. Stående stadigt på benen tog hon tag i mina fria händer, såg mig djupt i ögonen och sade med stor undran: min käre vän, red ut detta. I många år har vi handlat på Konsum. Nu har jag ett kvitto på att du inte lämnar mig, även om jag handlar huvudlöst. Kvittot jag räckte dig var ett kvitto från Konsum men kvittot du gav mig var ett kvitto som kvittar, för detta kvitto kvittar jag mot alla kvittolösa dagar, som nu kvittar. Ditt kvitto kvittar inte samtidigt som ditt kvitto kvittar. Vad kvittas oss egentligen?