Att prata i mobil
Jag och min kollega M diskuterade igår hur det känns när människor står i kassan och pratar i mobil. Vi kom fram till att vi båda tyckte följande:
a) Kund pratar i mobil och är fokuserad på enbart det = dåligt.
b) Kund tittar upp och mimar hej = okej.
c) Kund säger “ursäkta” till kassapersonal = bra.
Grejen med A är att ingen gillar att bli ignorerad, dessutom brukar kunder av typ A, när det är dags att betala, bara slänga fram pengarna/kortet på bandet och fortsätta den nonchalanta stil som kännetecknar typ A.
Grejen med B är att de åtminstone visar sin vilja att vara vänliga men att de just för ögonblicket för ett samtal de tycker är viktigt.
Grejen med C är att de verkligen tycker att man inte bör vara så frånvänd, men att nu råkade de bli så.
_
Anledningen till diskussionen var en dam som högt, ljudligt och mycket irriterat sade “Usch, jag kan inte förstå varför folk ska prata så högt i mobiltelefonen, jag är inte intresserad” när en tjej längre bak i kön försökte ge sin kompis vägbeskrivning.
Detta föder många funderingar, men framförallt undrar jag varför det är annorlunda att höra två personer prata mot att höra en person prata. I någon sorts kall logik borde ju irritationsmomentet ha minskat med femtio procent.
_
Min teori:
I ett samtal mellan två personer kan man som tredje part fortfarande förstå vad samtalet handlar om, medans man som tredje part i en mobilsamtals-situation förstår mycket lite om sammanhanget. Om man då råkar vara nyfiken-i-en-strut omvandlas nyfikenheten till irritation och ett skavande utanförskap.
Din teori stämmer nog. Tvingas man lyssna på ett samtal vill man iaf veta vad det talas om.
Allra värst är folk som pratar i såndär handsfree, då ser dom helt sinnessjuka ut!
Kommentar av ef — november 28, 2006 @ 1:23 pm
För att vända på det hela, jag är den där kunden som avskyr:
A) Kassapersonal som tar privata samtal och undviker ögonkontakt för att slippa betjäna kunden. Det går inte i alla butiker såklart, men just Pressbyrån har jag märkt det på flera gånger.
B) Kassapersonal som fortsätter prata privat i telefon medan man betjänas. Jag har slutat tolerera det och säger “Jag väntar tills du är klar.” med sammanbiten min.
C) Kassapersonal som gärna står och småpratar med föregående kund istället för att ta hand om nästa. Bufflig som jag är har jag börjat säga “NÄSTA!” otrevligt högt och tydligt. Nej, jag gör det inte när de bara pratar några sekunder :).
Kommentar av Broken Haiku — november 28, 2006 @ 1:33 pm
Hej! Brukar läsa din blogg, men har aldrig kommenterat. Tänkte bara skriva att din blogg är otroligt läsvärd, även om man inte jobbar i affär. Har även ändrat mitt kvitto-beteende efter att ha läst här.
Fortsätt skriv, det är alltid lika kul att läsa!
Kommentar av Anna — november 28, 2006 @ 2:09 pm
Jag håller med “Broken Haiku” där på både B och C men B är värst när man går in i någon kiosk t.ex. och man ser att personen bakom kassan pratar i telefon, lägger fram sin påse med godis eller vad det nu kan vara och inser att personen inte tänkt be den på andra sidan luren vänta utan han/hon slår in summan i kassan och behagar därefter inte ens säga hur mycket man ska betala utan bara sätter fram handen och väntar på pengarna. Då känner man sig som kund oerhört ignorerad.
Kommentar av Carro — november 28, 2006 @ 2:12 pm
Heja Broken Haiku! Jag ska också bli bufflig! Det är faktiskt inte kul att som betalande kund behöva stå ut med att bli ignorerad. Speciellt B, helt sjukt lägg ifrån dig luren! Och gör ditt jobb. Usch nu blev jag upprörd, men för mig är det viktigt att bli rätt bemött i affären, eftersom de faktiskt lever på mig. Jag har nästan slutat handla på mitt ICA och kör på konsum istället, fast jag gillar ica mer. Bara frö att de är otrevlig där, eller kansek inte trevliga.
Kommentar av siri — november 28, 2006 @ 3:23 pm
Håller till viss del med om att nyfiken-i-en-strut antagligen tycker det är irriterande att inte höra hela samtalet. Själv störs jag inte av mobiltelefonprat på normal samtalsnivå, men jag har märkt flera gånger på bussen att två personer sitter och pratar, och sedan får den ena personen ett mobilsamtal, när den personen då svarar blir hans/hennes samtalston mycket högre. Vissa gånger så hög att alla i en nästintill full buss, vänder sig om och tittar på vad det var som helt plötsligt hände, eftersom ljudnivån nu blev så mycket högre.
DET stör jag mig på.
Kommentar av lina — november 28, 2006 @ 3:26 pm
Jag har aldrig haft nåt problem med folk i kassan (typ på pressbyrån eller liknande) som pratar i telefon och ignorerar en. Jag har oftast ingen större lust att socialisera med dem heller, och så länge de knappar in priset och tar betalt så är jag nöjd. Däremot tyckte jag det var lite värre när några av mina fd kollegor på telefonikundtjänst kunde sätta en kund på “mute” för att deras mobiltelefoner ringde och sen sitta och föra privata samtal i flera minuter medans kunden väntade i andra telefonen.
Själv har jag nog aldrig pratat i telefon när jag ska betala i en affär, så jag vet inte om jag är typ A, B eller C. Fast jag tror nog att jag skulle vara typ D) = en sån som säger till personen i telefonen att vänta medans jag betalar, och sen hälsa på personen i kassan och betala.
Kommentar av Den där — november 28, 2006 @ 3:37 pm
Jag håller med om att man ska visa kassörskorna respekt genom att säga hej och inte bygga varuberg o.s.v. det är en sak som jag alltid håller på (speciellt nu när jag är flitig läsare på denna blogg
MEN, när kassörskan (som är fallet på min lokala ica-butik) knappt bevärdigar mig - kunden - med en blick, och om hon väl gör det så viskar hon ett svagt surt hej då är det nästan så att jag vill skippa alla trevligheter och bara kasta upp varorna på bandet och prata i mobil och absolut inte ens kolla på henne. Trivs man inte på sitt jobb så byt! (Det är inte bara en på denna butik som gör på detta sätt, det finns hela 3 sur-kärringar, men resten är trevliga)Det har gått så långt att jag kollar in vem som sitter i kassan redan när jag går in i affären för att se hur jag kommer att bli bemött idag. Heder till alla ni som säger ett hej med ett leende!
Kommentar av Lisa — november 28, 2006 @ 4:52 pm
Kommentar angående att det skulle vara hälften så jobbigt om man bara hör halva samtalet. Jag tror oftast inte det handlar om att man är nyfiken och därmed störs. Det är snarare så att den typen av ljud är svårare att mentalt blockera. Olika människor är olika bra på det. När det är en konveration mellan två människor så blir det mer en förutsägbar rytm i det, tystnaden blir mer eller mindre konstant och väldig kort. I samtal i mobil så hör man något, sedan blir det tyst, och sedan sägs det nåt igen. Och tiden som det är tyst är olika hela tiden. Därför blir det “överaskning” varje gång personen säger något och därmed uppmärksammar man dem.
Kommentar av Jag — november 28, 2006 @ 5:03 pm
Personligen älskar jag A-varianten av kunder. Dom bryter ner det så underbart.. “Du och jag har inget med varandra att göra, jag handlar bara här, vill inte veta vad du heter, vad du gör. Let’s get on with it.” Precis så känner ju jag om dom flesta kunder.
Kommentar av Sadie — november 28, 2006 @ 5:18 pm
Du har fantastiskt material och en fantastisk kapacitet att kanske genomföra en socialantropologisk/sociologisk studie av något slag…fastän jag tycker faktiskt att dina cirkeldiagram och teorier är störtsköna…
I heart din blogg.
hur går det med tävlingarna förresten?
Kommentar av J-Jo — november 28, 2006 @ 7:07 pm
Att offentliga mobiltelefonsamtal är störande är ju inget specifikt för butiksvärlden, och “nyfiken i en strut”-teorin är min också! Speciellt när det är den osynliga parten som talar och allt vi hör är spridda skurar av “näha” “joho” “va!” “det är inte sant!”.
Sen är det ju vanligt folkvett vi talar om, det som säger att den person som du ser och interagerar med IRL skall vara viktigare än den du kommunicerar med via en maskin. Enligt min mening. Om telefonen ringer i min butik när jag står med en kund så tar jag det inte, för kunden som är där är viktigast. Jag avslutar privata samtal på en gång om en kund kommer in. Alltså, det är självklart i ett serviceyrke! Fattar man inte det är man ju dum i huvudet. :O
Och jag förväntar mig samma hyfs tillbaka. Det är helt enkelt sååååå oförskämt att tala i telefon istället för att interagera med personen framför ögonen! argh.
Kommentar av bani — november 28, 2006 @ 7:13 pm
Pratar aldrig i telefon då jag står i kassakön, ringer det låter jag det ringa och kollar efteråt.
Jag har råkat ut för kassapersonal som pratar i telefon samtidigt som de har slagit in mina varor ett antal gånger. Då de har slagit fram summan tar jag inte fram plånboken utan står bara där. Vissa stirrar på mig, säger summan igen och fortsätter prata i telefonen. Andra har frågat vad som är fel. Vid varje tillfälle säger jag bara “prata på du så betalar jag nån gång då du har pratat färdigt, det här samtalet låter intressant”. Det brukar ge effekt…
Kommentar av Lennart — november 28, 2006 @ 8:38 pm
Jag tänkte med en gång exakt samma tanke som Broken Haiku m fl. Fast för mig är det dött lopp mellan att kassörskan snackar privatsamtal i mobilen och när två medarbetare i affären sitter och snackar med varandra medan de jobbar och på så vis ignorerar kunden! Servicejobb är servicejobb!
Kommentar av Elin — november 28, 2006 @ 8:41 pm
Håller med er alla men kan dock acceptera att de som jobbar pratar om de säger ursäkta. Själv så pratade jag mycket i telefon i sommras på mitt sommarjobb (satt receptionen och hade hand om växeln) Men alltid då jag hade en privat samtal så sa jag åt dem att de fick vänta och även ibland om det var ett långvarigt samtal med en kund. Men oftas var alla kunderna jätte trevliga och ursäktade sig snarare att de var tvungen att avbryta mitt samtal.
Men det värsta jag varit med om var när jag hade bråttom och skulle med tåget och skulle fylla på mitt busskort. Hon i kassan stod och pratade i telefon och total ignorerade mig, kollade och såg att jag stod där men fortsatte bara att prata i telefonen i ungefär 5 min (vilket jag hörde var ett privat samtal). Hela slutade när en kollega till henne kom och bad honom hjälpa mig. Då känner man sig väldigt omhändertagen eller trevligt bemöt.
Ett stort plus till alla som är trevliga och service minded och så ska vi som kunder försöka vara trevliga vi med.
Kramar
Kommentar av Sabina — november 28, 2006 @ 9:25 pm
Allt ofokuserat socialt umgänge (jodå, att enbart träffas vid ett rullband är en form av social kontakt/umgänge) tycker jag är trist, oavsett om det är en kund eller en kassörska som är ofokuserad. Men visst, allt är ju så stressad så varför ha ett normalt avslappnat liv?
Kommentar av MKs blogg — november 28, 2006 @ 9:35 pm
va kul!! du och jag har samma teori! jag är helt övertygad om att folk känner sig utanför om de inte får höra hela konversationen och att de därför blir irriterade
Kommentar av maja — november 28, 2006 @ 11:19 pm
Den här bloggens kommentaravdelning börjar bli som en snabbköpsbikt för min del (bygga varuberg etc) men, hur som helst:
Jag tillhör från och till kundkategori A. Oftast mycket stressad, mycket på gång, alltid på väg, försöker vara på flera ställen samtidigt, styra upp saker på vägen, hej och hå. Jag förstår att jag gör mig förtjänt av en riktig avhyvling.
Men! Så finns det sådana fantastiska Konsumbiträden, som trots denna kundarrogans ändå springer ut efter mig på gatan med ett genuint, ej skadeglatt, leende på läpparna och ger mig alla varor som jag glömt kvar på bandet när jag helt sonika hade betalat och gått ut genom dörren (fortfarande vilt mobiltelefonpratandes). TACK!
Kommentar av javlastockholm — november 29, 2006 @ 12:24 är
Jo det är rätt otrevligt att helt sonika ignorera personen man har framför sig… Men det är ju oxå som så att många kunder tyvärr inte har förstått att vi är människor som jobbar.. En del verkar tro att man bor i affären och inte har något liv, men tack å lov för de trevliga å rara kunderna som verklgen kan förgylla dagen.. ( För övrigt en rolig kommentar från kunder: stackars er som måste jobba så sent/på helgdagar! Haha, lösningen är enkel:handla inte så sent å planera dina inköp så du slipper storma in på julafton för att köpa de tolv grejerna du flömt…
)
Kommentar av Nejlikan — november 29, 2006 @ 12:39 är
om en kund kommer fram o ska betala o han/hon pratar i telefon o inte säger nåt, inte tittar på mig, så säger jag varken hej, summan eller tack.
på konsum nian i gävle finns en SUR kassörska, jag går ALDRIG i hennes kassa. hon ser ut som man kommer o stör henne i nåt viktigare än att göra det hon har betalt för. sen finns det en jättegullig ung tjej som till o med öppnar plastpåsen medan hon slår in den på nåt skumt sätt.
Kommentar av jennie — november 29, 2006 @ 12:46 är
Men alltså, hur kan man orka bry sig om kunden pratar i telefon? Jag vill inte prata med kunden, jag vill inte ha någon relation till kunden, allt jag vill är att han lägger upp sina varor på bandet, betalar och går. Om kunden samtidigt dansar rumba samtidigt som han klarar av dessa tre saker, är jag nöjd!
Simple as that!
Kommentar av Sofia — november 29, 2006 @ 1:06 är
Jo jag har ju studerat ämnet mobilkommunikation ett antal år på Komvux och jag måste medge att maxkvoten av de som blockerar mobila samtal lider ej av någon psykisk störning utan har helt enkelt en egenskap som kallas Auditor Consistor och finns bland annat hos cirka 1/150 nyfödda barn. Länge trodde man det berodde på vanlig hörselskada men man har senare år funnit att det helt enkelt är en mojeng i hjärnan som vissa kan använda osv
Kommentar av J — november 29, 2006 @ 1:31 är
En annan sak är ju att mobilen *alltid* ser till att ringa just när man står i kassan.. fast jag skulle aldrig få för mig att ta samtalet i det läget. Ofta stänger jag tom. av telefonen innan kassan. Så duktig är jag =)
Kommentar av Andreas — november 29, 2006 @ 7:17 är
Lätta lektioner i etikett:
- Ringer telefonen när du står i kassakön, säg “ursäkta, jag står i kassan, jag ringer upp dig om en stund.”. Jättelätt.
- Står du i telefon på jobbet och får en kund. Gör ögonkontakt och avsluta samtalet och säg “Ursäkta, vad kan jag hjälpa till med?” (Eller vad som passar där man är). Svårare är det inte. Samma sak gäller när man är upptagen med en annan kund. Man ska absolut INTE undvika ögonkontakt med kunden utan hellre ta fem sekunder och säga “Jag hjälper dig härnäst”.
Kommentar av Broken Haiku — november 29, 2006 @ 10:19 är
Tack för berömmet för mina diagram, jag är själv väldigt förtjust i dem!
Jag tycker att alla har rätt; självklart ska man i ett serviceyrke alltid sätta kunden i första rummet, privata samtal ska avbrytas.
Många tycker säkert som Sofia att det inte spelar någon roll, men för min del handlar det mer om att om kunden är lite uppmärksam känns det lättare (kanske mer motiverat?) att ge bra service.
Kommentar av konsum — november 29, 2006 @ 2:01 pm
Man får det man ger.. Är jag stressad o sur förväntar jag mig inte att kassörskan ska skina som en sol och önska mig en bra dag, är jag däremot mitt vanliga, charmiga öppna jag *visslar oskyldigt* så blir jag lite stött när jag inte får tillbaka “Hej”-et eller leendet från den som sitter i kassan.
Pratar i mobilen gör jag om det har ringt i den (fast den är konstigt nog ofta tyst..) och står jag i kassan samtidigt så säger jag “Hej” och ler mot den i kassan samtidigt som jag fortsätter prata i telefon.. Häpp! Jag är bra på att prata.. hmm… å skriva..
Kommentar av vhcbloggen — november 29, 2006 @ 3:13 pm
Hahahaa!!! Ni har inte sett värdelöst kundbemötande förrän ni spenderat lite tid i Amerikat. Här pratar kassörskorna/kassörerna gärna med Varandra medan kunden betjänas. Vad jag lärt mig hittils genom att som kund stå i kö och vänta är: Att det är bäst att köpa de större ciggarerna om man ska röka gräs i dem, de små är svårhanterliga, och man måste vara noga med vilket gräs man köper eftersom det är mycket “crap” på markanden nu. (detta samtal fördes mellan två medelålders personer, inför flera kunder) Andra favoriter är ju sexsnacket man får höra. (oftast de yngre kassörskorna) Sen är det väldigt vanligt att de slänger ur sig kommentarer som man verkligen klarar sig utan om t.ex. olika sjukdomstillstånd. (jag vill inte höra om hur mycket slem DU hostade upp, medan du pillar på min frukt…
Snoppstorlerkar (jag skojar inte)Fyllor. Andra kunder hängs ut också.Ibland har de knappt hunnit lämna affären… Därför håller jag andan, ler, betalar med fina sedlar och skriker när jag sätter mig i bilen istället. Orka..
Kommentar av johanna — november 29, 2006 @ 3:38 pm
Uppenbarligen finns det såväl kunder som personal som behöver en grundkurs i vett och etikett.. Allvarligt talat, vi borde ju kunna ha en avslappnad inställning till detta, och ursäkta oss vänligt om vi nu absolut inte kan klara av att avsluta ett samtal när vi närmar oss kassan.
Men i Stockholm har vi förbud mot mobilsnack i buss och tunnelbana. Det är RENT TRAMS! SL tyckte tydligen att det var viktigare att lägga krut på än att se till att kollektivtrafiken funkar alls.. suck!
Kommentar av Sara — november 29, 2006 @ 3:39 pm
Förresten, vet ni att SHR och Svensk Handel har utformat en utmärkt vädskapsutbildning http://www.vardskapet.se/
Kanske vore det även på plats med en God Kund-utbildning också?
Kommentar av Sara — november 29, 2006 @ 3:41 pm
Kan vi komma överrens om att vi behöver varandra ömsesidigt?
Jo visst, kunden betalar vår lön, men ingen vill väl tillbaka till den tiden när alla affärer stängde kl 19 (utom möjligtvis stormarknadena)? Det är inte så länge sedan…jag minns det från när jag var barn på 80-talet…
Idag har jag:
-Ringt på väktare och polis pga agressiv man. Man är inte så kaxig då när någon som är 30 kilo tyngre än en själv börjar veva mot en.
-Traktens värsta alkis (oftast med spya i skägget) kom förstås in idag. Vid det här laget vet jag precis vad han vill ha trots att det inte går att höra vad han mumlar fram (och blir skitarg för att man inte fattar):
-Blivit utskälld för att någon vara inte hade kommit (grabben från Bro, var det du?)
-Alla datorer (dvs kassor, spelmaskiner, postdatorn, tom Bingolottos) strulade. Alla irriterade. Magsår på G tror jag.
-Blivit utskälld av kund för att jag stod i telefonkön för att prata med Ticnet/BiljettDirekts support. Visst, jag tar gärna en kund som bara vill ha cigg medans jag väntar men jag vill inte riskera att påbörja något om jag helt plötsligt kommer fram. Har gjort det också och då blir den kunden skitarg. Nej, alla som står i telefon pratar alltså INTE privat.
Jag vet att många fattar det men idag är jag arg och ledsen och trött medans ni kan svara surt åt oss, så är det här mitt utrymme för att ösa ur mig irritationen.
Vi ska skära ner ännu mer på personal, eftersom alla vill ha billigare mat. Ni som svär över personalbristen, funderar ni någon gång på varför? Jag avundas inte de som blir kvar.
Så. Jag lovar att le imorgon. Jag lovar att ha tålamod med alla förvirrade äldre som vill ha hjälp med det mesta, inkl att kanppa in kontantkorten på mobilerna. Jag vet att flera av mina favvostammisar kommer då och deras gulliga/ roliga tillrop gör även den jävligaste dag bra.
Jag är evigt tacksam för tiden i butiken, jag kommer att sakna en hel del av både kollegor och mina stammisar när plugget är klart. Idag är jag dock tacksam för att det bara är ett halvår kvar.
Oj, långt inlägg. Nu slipper min pojkvän ta det iaf.
Kommentar av S — november 29, 2006 @ 9:15 pm
…och konsum, förlåt att jag använde det här som en dagbok. Det är DITT utrymme, inte mitt.
Chokladen i skåpet, here I come.
Kommentar av S — november 29, 2006 @ 9:17 pm
S: Det är ditt uttrymme också.
Kommentar av konsum — november 29, 2006 @ 10:22 pm
Ja, det finns kanske en liten (men väsentlig) skillnad mellan kunder och personal. Personalen får betalt för att göra ett jobb. Kunden får inte det.
Naturligtvis anser jag att alla människor som möts (även om det bara är över ett rullband) kan visa normal hyfs och kanske till och med utbyta ett leende. Men ändå….
Kommentar av PEA — november 29, 2006 @ 10:34 pm
Just nu arbetar jag på Willys. Men under min gymnasietid så hade jag min praktik på en Bokhandel. Där jag även jobbat extra både under och efter gymnasiet. och det är grymt stor skillnad på bemötandet. På Willys så är jag ngt alla måste gå förbi när dom är stressade/hungriga/bara vill hem. på något sätt så känner jag mig mindre värd när jag sitter på willys än vad jag någonsing gjort på bokhandeln. När du jobbar inom detaljhandeln så vill kunder ha din åsikt, du ska hjälpa dom osv. osv. När du sitter i en kassa på ett snabbköp så är de sista “hindret” innan dom kommer hem. Jag är dock såpass serviceinriktad att jag behandlar alla lika. Folk som pratar i telefon säger jag hej till, skickar förbi varorna snabbt som fasen och säger vad det kostar.. Tack och hej ungefär. Även om jag känner mig stött över att dom inte kan ta lite tid till att iallfall säga hej.
Och jag kan erkänna att jag är en utav dom som småpratar med kunderna om ditt o datt, men jag försöker alltid avsluta det innan jag påbörjar nästa kund, även om det ibland är kunden som inte vill sluta prata.. och det händer att jag svarar i telefonen när jag sitter i kassan, eftersom det då är till mig eller personen som sitter bakom mig, är det till mig så fortsätter jag att scanna in varor och väntar sedan med att ta betalt till jag pratat klart med kassaledaren (vilket det oftast är, dom ringer inte ner till kassan om det inte är viktigt). Sen tar jag betalt och ursäktar mig för kunden. Jag vet att det kanske inte är så kul att stå o vänta på att jag ska prata klart, men jag vill inte vara otrevligt genom att prata i telefon och ta betalt samtidigt heller.. Av två onda ting …
Kommentar av Madde — november 29, 2006 @ 11:01 pm
Varför ens orka bry sig om huruvida en betalande kund hälsar på en anonym kassörska eller inte? Ni är ju betalda för att ta betalt, inte för att underhålla folk i alla fall! Korta köerna genom at vara effektiva så blir alla mycket gladare.
Kommentar av MrArboc — november 30, 2006 @ 11:54 är
MrArboc: visst har du rätt i att vi har betalt för att utföra ett arbete, liksom de flesta andra i vårt samhälle. Trots detta försöker många som arbetar att göra arbetet till något uthärdligt och någorlunda roligt, istället för att enbart sitta av tiden.
Om du känner att du inte vill interagera med din omgivning (t.ex. butikspersonal) kan du ta alla tips till kunder här och göra tvärtom. Alla har sin bild av ett idealsamhälle.
Kommentar av konsum — november 30, 2006 @ 12:45 pm
MrArboc: Visst jag får betalt, men vill du sitta i en kassa och känna att du inte är värd ett skit i andras ögon.. en hel dag?
Allt hade blivit så mkt bättre om alla va vänliga mot oss, inte byggde varuberg och vände streckkoderna mot sig. Jag är bara 21 år, men mina handleder börjar redan gå sönder. delvis pga kassarbete och delvis pga ett jobb jag hade tidigare. På mitt förra jobb hade jag så ont ett tag att jag inte kunde hyvla ost, eftersom jag hade så ont.
Funderade på det igår. De flesta butiker har ju en liten tvapparat precis innan kassan, som visar massa reklam och lite nyheter och sådär. Varför inte visa ett inslag som vänligt berättar att för både för att vara vänlig mot kassören/kassörskan och för att det ska gå snabbare ( för de går snabbare om allt görs rätt) så bygg inga varuberg, vänd streckkoden mot digsjälv, ta helst inte upp tyngre saker, försök om möjligt att lägga tyngre saker först och ömtåligare sist och ta fram pengar/kort. och låta den komma mellan reklamen, så man präntar in det i folks huvud.
Det går så himla mkt snabbare om man slipper vrida o vända på saker eller lyfta förbi tunga saker som tex sexpack av 1,5L flaskor och man sparar på våra handleder/ryggar. DÅ och endast DÅ kan vi bli effektivare.
Kommentar av Madde — november 30, 2006 @ 1:24 pm
Kunder i all ära. Men det allra värsta måste väl ändå vara när den som sitter i kassan faller inom kategori A. I min videobutik är det mer eller mindre omöjligt att få någon som helst service eftersom killen konstant pratar i telefon. Att han sedan prompt kallar mig “Maestro” i varje mening gör inte saken bättre.
Kommentar av NAKENCHOCK — november 30, 2006 @ 4:49 pm
MrArboc: Om det tar lång tid i kassan beror det oftast på kunderna, inte på personalen.
Jag tycker att det känns lite ohyfsat att prata i telefonen när man ska betala, men att en kassör/kassörska får för sig att ta ett privatsamtal i kassan har jag aldrig varit med om. Skulle aldrig göra det själv, heller.
Kommentar av Isabelle — december 1, 2006 @ 12:58 är
Har inte läst ovanstående kommentarer, med risk att upprepa någon annas tankar skriver jag följande:
Det finns forskning som visar att man, när man hör något tala i telefon, blir intresserad av att tänka ut vad personen i andra ändan svarar. Ett seriöst samtal går ju inte till som på TV där telefonörerna envisas med att upprepa allt “den andre” säger.
Kommentar av Lagerlöf — december 1, 2006 @ 4:24 pm
ef: jag pratar alltid i handsfree, och jag är inte sinnessjuk
Broken Haiku: Vad gäller att prata i telefon som kassör… jag tycker att det är otrevligt mot kunden, och privatsamtal var i varje fall förbjudet på mitt förra jobb. Internsamtal däremot var tillåtna och det finns ju situationer när man verkligen är tvungen att ringa en kollega, som tex. om en vara inte är inlagd i systemet eller om man sett att nån snattare eller så precis gått in genom dörrarna och man vill ha nån som håller ett öga på människan. Tyvärr är det inte alltid kunderna förstår att det finns situationer då man faktiskt måste prata i telefon. Men syftar du på mobilsamtal eller nåt annat? Kommer ihåg att vi hade mycket diskussioner om det på våra personalmöten för att det fanns en del som envisades med att prata i sin privata mobiltelefon på arbetstid.
Sen tror jag precis som några andra redan nämnt att irritationen kan ha att göra med en känsla av utanförskap…
Kommentar av Angelica — december 1, 2006 @ 5:34 pm
Jag har en kompis som jobbade på Konsum förut. Han började inte slå in varorna förrän kunden hade hälsat på honom. Hade jag bara haft tålamod och viljestyrkan hade jag också gjort så. Själv så jobbar jag i en Maxi-butik. Ungefär hälften av kunderna där är trevliga och går att småprata lite med. Det är ju faktiskt sånt som gör att man står ut med det här skitjobbet.
Isabelle har rätt. Det är till 90% alltid kunden som gör att det tar lång tid i kassan. Men om någon klagar på att det tar tid hos oss så hänvisar jag till självscanningen…
Kommentar av JN — december 1, 2006 @ 9:30 pm
Jag har slutat vända streckkoderna åt rätt håll och sortera upp varorna för att undvika varuberg.
Det är meningslöst när personen i kassan ändå lyfter och vänder på varje vara och kör bandet så att varorna travar upp sig……
Kommentar av PEA — december 3, 2006 @ 12:45 är
Skoj att se vilka enorma krav konsumarbetarna har på oss kunder…När jag gör mina inköp så pratar jag i min telefon precis hur mycket jag vill utan någon form av dåligt samvete. Helt enkelt därför att jag absolut inte känner något tvång av att hälsa på en kassör/kassörska, som för övrigt i 9 fall av 10 dessutom är en sur gammal kärring som jobbar i samma takt som min gammelfarmor. Jag arbetar inte när jag gör mina inköp, jag har då “fritid” och därför pratar jag precis hur mycket jag vill i min mobiltelefon med precis vem jag vill. Om konsum nu är så kinkiga med att få ett “hej” av varenda kund så får ni väl sätta upp ordningsregler, jag kan utan vidare till och med gå med på att ha en skylt i rocken med en stor text med “HEJ!”….eller nej…
Kassör = Jobbar
Kund = Jobbar inte
Kommentar av Brittsten — december 4, 2006 @ 12:29 är
Tillägg till den förra kommentaren: Tack Sofia, du har fattat vad det är allting handlar om! Du vill ha upp varorna på bandet och ha betalt, jag vill ha upp varorna på bandet och betala (nåja kanske inte så där hemskt gärna…
och komma iväg från affärhelvetet och hem till mitt eget lilla krypin och gömma mig fårn omvärlden….eller något sådant 
Kommentar av Brittsten — december 4, 2006 @ 12:38 är
Förstår inte riktigt. Har jobbat i kassa i drygt nio månader men aldrig förstått varför man, som kund *måste* hälsa tillbaks, inte prata i telefon, alltid tacka efteråt och så vidare. Varför? Vissa kunder gillar inte att prata. Fine. Vissa kunder är inte på sitt bästa humör när de handlar. Fine. Vissa kunder har lust att prata i telefon samtidigt som de råkar stå i kön på Konsum. Varför ska de inte få göra det?
Vem är jag att bestämma vad andra ska göra och inte göra så länge de inte på något sätt försvårar mitt jobb?
Kommentar av EM — december 6, 2006 @ 2:49 är
Visst får dem bete sig hur dem vill, det är ju inte vi människor att styra över. Men när man hälsar på en kund, får en blick tillbaka som “ehh… va fan hälsar du om? tror du jag tänker nedvärdera mig så lågt att hälsa på en sån som dig eller?” är det inte så kul.
Kommentar av JN — december 6, 2006 @ 12:28 pm
Många ggr får man tom som kassörska vänta på att kunden ska prata färdigt i telefonen innan man får pengarna. *Grr*
Kommentar av Camilla — december 7, 2006 @ 9:11 pm
Ok, jag vet att jag är j*vligt sent ute men ändå.
Jag har jobbat extra i kassan hos Coop Forum i några år och jag måste säga att jag har absolut inget problem med folk som pratar i mobiltelefonen. Så länge de inte håller upp kön och kan betala på vettigt sätt(helt med kort) är jag nöjd. Det är ju inte direkt som att vi har ett meningsfullt utbyte ändå. Hälsningen och leendet är ju för deras skull, jag struntar i vilket. Prata på!
Kommentar av Ida — januari 14, 2008 @ 10:34 pm