Konsum

Gott Nytt År!

Och så är snart ännu ett år till ända, jag hoppas att ni har trivts lika bra med tjugohundrasex som jag har gjort. En av de mest överraskande sakerna det här året har absolut varit bloggen - aldrig trodde jag att så många människor skulle läsa och kommentera! Det känns extra bra att vi har klarat oss ifrån den typiska bloggsjukan att några ska bli osams och börja skräpa ned med elaka kommentarer. Vi har haft våra diskussioner (som till exempel här, här, och här), men de glada och positiva diskussionerna överväger med förkrossande majoritet.

När almanackan visar tjugonionde december kan följande statistik visas upp:

Bloggstart: 22 april, 2006
Totala visningar: 477,012
Bästa dagen: 19,299
Inlägg: 174
Kommentarer: 2,638
Akismet har skyddat mot 4,623 skräpkommentarer.

Om man däremot går efter Bloggtoppens statistik ser det ut såhär:

Antal sidladdningar: 1,539192
Unika besökare: 732,687

Jag vet inte vem jag ska tro på, men det känns bra att spara på miljonstrecket så vi kan uppmärksamma det på något sätt.

Sluta upp med att slicka på fingrarna när sedlar ska fram.
Snälla.

Inskickat av Lina:

Jag jobbar i en sorts större Ica-affär, i en av de stadsdelar där folk tjänar bäst i Malmö. Under den vanliga storhandelsruschen i fredags kom en kvinna i 60 årsåldern, med näsan högt uppe i luften och Gucci-väska, tillbaks efter hon packat ner sina varor:

Kvinnan: Jag hittade den här 50-lappen på marken
Jag: Oj, tack så mycket. (lade ner lappen i lådan där vi har kuponger och liknande)
Kvinnan: Kan du ta mitt namn om de inte kommer tillbaks?
Jag (chockad): Eh… okej.

Jag skrev ned hennes namn och telefonnummer och lade det tillsammans med pengen, men förstod aldrig hennes mening (även de andra kunderna tittade frågande på henne). Jag menar:

1) Vem orkar gå tillbaks och hoppas på att ens tappade 50-lapp ligger kvar, om man inte är 15 år? Märker man det över huvud taget? Man får ett meal på Mc Donalds för det…
2) Om hon så gärna ville ha pengarna, varför tog hon dem bara inte själv?
3) Orkar tanten verkligen ta sig tillbaka och hämta pengarna några timmar senare?
4) Var hon rädd att jag skulle ta pengarna själv, och köpa mig en hamburgare? (För jag kan väl inte vara värd det!)
5) Trodde hon att jag verkligen skulle ringa?

Vad tror ni? Jag tycker det känns mycket märkligt.

En kille i vit kofta och rosa skjorta kommer in med sin Bichon Frisé (hund) i koppel. De strosar runt bland grönsakerna när jag säger:

- Jag är ledsen, men du kan inte ha hunden här inne.
- Inte? Men schyssta då…?
- Nej, tyvärr. Vi kan inte, enligt lag, ha djur inne i butiken.
- Men om jag bär honom då?

Inskickat av Sara:

Mitt i all rusch, stress och hysterisk julklappsjakt finns de som gör mödan värt allt slit.
Stod i kö på Pressbyrån den 22 december; packat med folk och jäktad personal. En äldre herre framför mig, med grått hår och snäll röst betalar för sina två vykort och en skumtomte. Sedan ger han skumtomten till en förvånad kassörska, och säger att den ska hon ha, den behöver hon nog! Jag blev rörd…
En sån kund har jag aldrig “råkat ut för” på mitt jobb, tyvärr..

God jul!

God Jul, go’vänner!

Inskickat av Marie:

En kväll just före stängning av charkdisken; jag putsade rutorna och min kollega plockade bort bakom disken. En parant dam, ca 70+ kommer fram och vill ha en korv bit. “Jaha, hur stor bit vill du ha?” frågar min kollega och måttar med kniven på korven.
“En kuklängd” svarar damen och skrattar hysteriskt. Jag och min kollega bara gapar. Inte precis vad man väntar sig av en sådan dam….

1. Gröna marmeladkulor
2. Tre deciliter mjölk
3. Blåvitts chokladpraliner

Inskickat av Tobias:

En lätt förståndshandikappad tjej (runt 20) handlar av mig. Jag slår som vanligt och rutinmässigt in varorna, men när det är dags för betalning visar det sig att jag gjort något som brutit mot hennes rutiner. Hon kollar mig stint i ögonen och ser jättearg ut. “Det passar sig inte”, säger hon och hötter med fingret, “det passar sig inte”.