Flyttfågel
Hon hade sina finkläder på sig, det såg jag. En svart blus som saknade några knappar till en fläckig svart kjol, och alldeles för mycket smink. Hon luktade kraftigt av gammal parfym och hela hon såg uppsvullen ut. Alkoholdoften var ingen överraskning, den bar hon alltid med sig.
När hon betalat sitt äpple dröjde hon sig svajande kvar. Det var bara vi i butiken och jag frågade hur det var med henne. Hon höjde blicken från sitt äpple till min haka och började gråta.
Efter att ha hämtat några servetter och en stol åt henne berättade hon haltande att hennes mor just hade dött. Hon hade lovat sin mamma att hon skulle bli ren. Skaffa ett riktigt jobb och en egen lägenhet.
“…och här sitter jag och lipar som vilken jävla alkiskärring som helst på Konsum.“
Och jag hämtade fler servetter.
Vad fint att du frågade hur hon hade det. Uppenbarligen behövde hon den frågan.
Kommentar av Ung tant. — januari 21, 2007 @ 2:34 är
aw.. :/ stackarn.
Kommentar av jennie — januari 21, 2007 @ 12:38 pm
Bra gjort av Dig !!!!!!
Härligt. Mera sådant så får vi alla ett bättre liv.
Kommentar av Konstprojektet — januari 21, 2007 @ 1:19 pm
Grattis till förstaplatsen i kategorin Humor! 691 stycken har röstat på er blogg och ni har fått betyget 4.2 av besökarna. Med detta önskar jag er ett minst lika bra 2007 och hoppas att fler får upp ögonen för er blogg!
Kommentar av Jonas — januari 21, 2007 @ 1:45 pm
Åh, stackaren ändå. Hoppas faktiskt att hon lyckas.
Kommentar av Anna Nio — januari 21, 2007 @ 2:03 pm
Men, vad hände med äpplet?
Kommentar av Britta — januari 21, 2007 @ 2:24 pm
Nämen, stackars gumman då…hoppas hon lyckas..
Kommentar av dumpad — januari 21, 2007 @ 2:41 pm
äpplet förvandlades till en banan…
Kommentar av fannen — januari 21, 2007 @ 3:15 pm
Britta, fannen: Haha, jag skyller äppelkonverteringen på utmattning och förvirring. Jag skrev inlägget inatt, och jag borde ha korrekturläst aningen bättre. Sorry.
Kommentar av konsum — januari 21, 2007 @ 3:19 pm
sorgligt, men jag hoppas det går bra för henne.
Kommentar av tessy — januari 21, 2007 @ 7:10 pm
Det var mycket snällt av dig, både servetterna, stolen och att du faktiskt pratade med henne! Bra gjort!
Kommentar av lillan — januari 21, 2007 @ 10:35 pm
Sånt ger hopp om världen och mänskligheten. När folk ser varandra och bryr sig lite i vardagen. En liten, liten stund kan betyda massor för en medmänniska. Man behöver bli påmind om det då och då. Heder åt dig Konsum!
Kommentar av Mammann — januari 21, 2007 @ 10:54 pm
Bra Karma!! :]
Kommentar av Saga — januari 21, 2007 @ 10:56 pm
Haha.. Låter som vår stammis shoppaholic på H&M som köper tre stora kassar kläder om veckan och returnerar två av dem dagen efter köpet surt och sorgest..
Kommentar av Hunden — januari 21, 2007 @ 11:16 pm
.. här satt jag redan och var sjukt ledsen, tänkte kolla konsumbloggen och muntra upp mig.
men icke. så himla sorgligt. jag började gråta igen.
but still: tack för en underbar blogg.
Kommentar av Frida — januari 22, 2007 @ 2:06 är
Vilken underbar människa du är, Konsum!
Kommentar av vhcfan — januari 22, 2007 @ 11:13 är
Det är för sådana stunder man lever på nåt sätt. När man verkligen kan nå fram till någon. Bra gjort.
Kommentar av Katarina- butiksskadad — maj 18, 2007 @ 11:57 pm
Vad fint gjort av dig! Vilken tur att det var lugnt i butiken så att du kunde ge henne den stunden. Av din beskrivning att döma behövde hon nog lite omtanke.
Kommentar av Anna — maj 29, 2007 @ 12:50 pm
Du är en bra människa, och mitt hopp för mänskligheten ökade just!
*sprillans ny Konsumbloggläsare*
Kommentar av Fredde — september 29, 2007 @ 4:34 är