Wienerpeacan-fallet
Kön hade hunnit växa sig ganska lång och jag kände på mig att han var… speciell. Han var kanske tjugofem, hade på sig en större och ytterrocksaktig variant av en Lilla My-klänning i mossgrönt, och han trampade fram och tillbaka på nervösa fötter.
När det var hans tur höll han upp en wienerpekan, suckade ljudligt och himlade teatraliskt med ögonen. Han sade med plågad röst:
“Ååh, alltså jag tänkte köpa den här men min vän har mitt kort så nu kan jag inte köpa den. Jag får gå och hämta kortet och komma tillbaka. Jag lägger tillbaks den här”
Jag sa “Okej”.
Jag tittade lite ointresserat i spegeln vid kassan som gör att man kan se hela brödhyllan. Jag ser hur killen går mot hyllan för att vika av till vänster och försvinna bakom en hylla. Jag fortsätter med kunderna i kön.
Han kommer förbi kön och tittar mot mig medans han tråcklar sig förbi kön. Han rycker hela tiden på axlarna och har armarna i en “åh-s-charmigt-hopplöst-glömsk-jag-är”-vinkel.
“Åh, vad klantigt att glömma kortet, så pinsamt. Ojojoj vad klantigt. Jaja, vad kan man göra?”
“Man kan börja med att lägga tillbaka wienerpekanen som man har i fickan”, sa jag och nickade menande mot hans vänstra rockficka. Den hade en decimetertjock gloria av wienerbrödssmulor runt hela fickan, och ur ficköppningen kikade halva kaffebrödet ut.
“Eh… ja, det skulle man kunna göra. Det ska jag göra. Åh gud vad pinsamt, vad klantigt! Åååh, vad pinsamt.” Han ojade sig hela vägen tillbaka till brödhyllan där han lade tillbaka brödet, gick hastigt förbi kön och kassan och försvann ut i kvällen.
Trodde jag.
Femton minuter senare när butiken var betydligt mindre besökt kom han släntrande in genom entrédörren. Jag ropade hej, och han svarade något otydligt till svar. För att vara på den säkra sidan sade jag “Du kan väl hålla fingrarna i styr den här gången, annars måste vi hitta någon som kan gå med dig när du handlar”. Han muttrade att det var pinsamt och att han skulle sköta sig.
När han kom till kassan höll han upp ett betalkort och lät nästan lite stolt när han berättade att “det här är min tjejs kort. Jag vill betala med min tjejs kort”. Jag svarade att det går väl an, varpå han föll ut i en lång mening som aldrig riktigt tog slut:
“Jag skäms som en hund och vill inte prata om det här för det är så pinsamt och det var så klantigt och jag skäms över det här och du behöver inte säga nåt för jag vill inte prata om det…”
Men herregud…varför inte bara ta tjejens kort från början?
undrar om han hade slagit vad med nån om att han skulle våga…
och vem stjäl en wienerpekan?? Är det värt att riskera straff för nåt som kostar 10 kr??
Kommentar av dujmpad — januari 31, 2007 @ 2:31 pm
Ja, pinsamt var ordet.
Vuxna människa.
Kommentar av Ung tant. — januari 31, 2007 @ 2:59 pm
Men Å, du skulle ju inte säga nåt!
Kommentar av Robban — januari 31, 2007 @ 3:23 pm
Winerpecaner är goda, men samtidigt ett problem. Ibland köper man en med kaffe, när man tankat bilen. Om man sedan försöker äta pecanen medan man kör så är garanterat allt kladdigt ! (Fingrar, ratten mm) Gott - men kladdigt.
Kommentar av ebitmanagement — januari 31, 2007 @ 4:52 pm
haha. det är coolt att du är så lugn och på nåt sätt tillrättavisar honom med humor.
Kommentar av jennie — januari 31, 2007 @ 5:03 pm
Nej då, du säger inget om det… men skriver det i bloggen?
Har börjat fundera på när jag ska dyka upp i den här bloggen egentligen, får alltid förbanna mig själv när jag går ut från affären och har gjort något konstigt igen. Alltid lika orolig.
Kommentar av Mikaela — januari 31, 2007 @ 5:17 pm
Pinsamt, pinsamt…
Kommentar av Tallulah — januari 31, 2007 @ 6:30 pm
galna kunder har alltid sin charm..
Kommentar av Jens — januari 31, 2007 @ 8:18 pm
Jag är tyvärr inte så allmänbildad. Vad tusan är en Wienerpecan?
Måste allting heta så konstigt numera??
Kommentar av Mammann — januari 31, 2007 @ 8:24 pm
något jag undrar över är om det är tillåtet att slänga upp någon annans kort och betala med det så länge man hävdar att det är flickvännens?
även om han visar upp ett leg kan ju båda korten vara snodda.
Kommentar av emma — januari 31, 2007 @ 8:27 pm
Mammann - wienerpecan är en typ av wienerbröd som är avlångt och bestrött med pecannötter och nån typ av sirap (lönnartad sådan om jag ej minns fel). Smakar bra till frukost tidiga jobbmorgnar, då man kan få ta såna som blivit över kvällen innan…
Ufon är de allihopa, allihopa, allihopa…. sjunger jag när jag läser det här inlägget.
Kommentar av bani — januari 31, 2007 @ 9:16 pm
Emma: Jag handlar ofta på min flickväns kort och vice versa.. så länge man kan pin-koden är det ju inget problem.
För övrigt: Väldigt knasig kund som kommer tillbaka om det nu var så pinsamt. Var han så akut sugen på en Wienerpecan??
Kommentar av Andreas — januari 31, 2007 @ 9:46 pm
Men, men, men. Lägga tillbaka? Nu kommer jag aldrig handla bakeoff igen.
Kommentar av Veronika — januari 31, 2007 @ 9:50 pm
Veronika: Nädu, aldrig mer att jag heller handlar bakeoff sen jag började jobba i butik! Där jag jobbar sparar vi gårdagens bröd, och säljer för samma pris nästa dag! Tappas bröd på golvet, t.ex. när vi fyller på och ingen kund är i närheten, läggs det in igen, som om inget hänt! Riktigt dåligt tycker jag, men vad har jag att säja till om…
Kommentar av Veronica — januari 31, 2007 @ 10:13 pm
Veronica: Ahhh. Inga mer billiga wienerbröd på ica med andra ord.
Kommentar av Veronika — januari 31, 2007 @ 10:42 pm
alltså, betala med någon annars kort är _inte_ tillåtet,, hur kan man acceptera något sådant?? även om man har koden så får man inte lov att använda det,, märkligt.
Kommentar av z — januari 31, 2007 @ 10:44 pm
Expediten vet väl inte vilket kort man betalar med så länge man drar det själv och knappar in koden. Men jag har frågat också, och de hävdar att det är ok. Vad gäller egentligen?
Kommentar av Andreas — januari 31, 2007 @ 11:06 pm
För upplysning: ett bank/kreditkort är personligt och man får INTE lämna ut sin personliga pinkod, då har man brutit mot avtalet med banken. Sålunda är det alltså flickvännen som gjort fel i detta fall.
Kommentar av Sara — januari 31, 2007 @ 11:27 pm
Butiken har ingen skyldighet/rättighet att lägga sig i vilket kort man handlar på så länge man har pinkod. Som sagt tidigare (tror jag) så får man väl som kortägare skylla sig själv om det hamnar i orätta händer då.
Kommentar av Ung tant. — februari 1, 2007 @ 12:25 är
Det jag inte vet om har jag inte ont av kör jag med. Frågar dom om dom kan handla med flickvännens kort så säger jag nog oftast “mjaa. egentligen får du ju inte det.. bara så du är medveten om det.” Sen om han drar sitt eget eller hennes kan jag ju inte veta, om det däremot är legkontroll på kortet så ska kortets ägare visa upp legget OCH vara närvarande. Däremot så händer de ju ofta att ena partnern står o packar ner och den andra betalar med den andres kort.. Kan ju inte säga att jag tycker om det precis, men sålänge den andra är närvarande så.. Egentligen så borde man bli mer utbildad med lagar kring kortköp och även hur du ser att en sedel är falsk. Kanske ngt butiker borde införa?
Kommentar av Madde — februari 1, 2007 @ 2:11 är
Jag använder alltid lilla mammas (90) kort när jag handlar åt henne. Hon har lämnat även sitt kort i min vård. Så det så!! Men vi är båda kvinnor så ingen expedit har någonsin reagerat. Det vore ju skillnad om jag var en son.
Kommentar av Moster Gerd — februari 1, 2007 @ 9:01 är
Men ärligt, la ni verkligen tillbaka brödet i hyllan? Det hade jag aldrig gjort när jag jobbade i butik, jag är verkligen jättenoga med sånt där eftersom jag själv har små drag av bacillskräck. Fan vad äckligt.
Jag är visserligen uppfostrad på Mc Donald’s och där får man verkligen hygien-uppförande i ryggmärgen. Oj, jag råkade stöta i mitt eget förkläde med tummen - då är det bara att tvätta händerna innan jag gör nästa hamburgare. DET är hygien.
Kommentar av Hanna — februari 1, 2007 @ 9:20 är
Du e för go! Du säger så roliga saker till folk på rätt sätt! Säger till dem men på ett schysst sätt typ! Skulle vilja vara mer sån jag med!
Kommentar av milla — februari 1, 2007 @ 10:22 är
Nejnejnej, lägga tillbaka bröd som har ramlat på golvet har jag aldrig gjort och skulle aldrig göra oavsett vad en chef sade. Min lilla affär är förvånansvärt hygienisk, jag skulle våga äta en wienerpekan vilken dag som helst.
Angående kortbetalning har jag ingen aning om vad som gäller, och en liten utbildning vore inte dumt (är det nån mer som råkade utsättas för “Coop Bank”-utbildning, med tillhörande häften och dåliga videokurser?).
Kommentar av konsum — februari 1, 2007 @ 11:34 är
Jag jobbar i butik där vi ännu inte har kortläsare där kunden själv knappar in sin pin-kod och jag vägrar kategoriskt att låta kunder betala med kort om de inte kan legitimera sig och visa att de är rättmätiga ägare till kortet. Hur kan jag annars veta att kortet inte är stulet? Men många blir jättearga!
På matbutiken där jag brukar handla sitter det festliga lappar i kassorna om hur de märkt av viss irritation hos kunder som måste legitimera sig vid kortköp och att det i kortavtalet med banken står att man alltid måste kunna göra det…
Kommentar av Amanda — februari 1, 2007 @ 12:03 pm
Själv blir jag som kund mer sur när personalen inte ens vill se åt min legitimation när jag handlar med kort (och butiken/restaurangen/fiket inte har pinkodsläsare). Att butiken konrollerar att jag har rätt att betala med kortet är inte mindre än jag förväntar mig, och kan man inte göra den kontrollen med pinkod så är det leg som gäller. (Min pinkod lämnar jag inte till någon. Punkt.) Att inte begära legitimation är för mig ett förakt och en likgiltighet för mina pengar och för mig som kund.
Att begära leg är dessutom. som jag förstått det, ett extra skydd för butiken, eftersom den annars kan bli blåst på pengar om någon betalar med stulet kort, eller kort som saknar teckning.
Kommentar av Magnus — februari 1, 2007 @ 3:13 pm
Jag förstår faktiskt inte riktigt det där med att man inte skulle få betala med någon annas kort även om man kan pinkoden. Det är säkert en fin säkerhetstanke bakom, men det funkar ju inte i praktiken. Då skulle jag ju alltså inte få betala med mormors Medmerakort när jag är och handlar åt henne? Och vem ska kolla det? Ska man behöva legitimera sig för att få trycka koden? Men visst, skulle jag sno mormors Visa- eller Medmera-kort så kan ju knappast banken behöva stå för det, då får mormor skylla sig själv när hon har lämnat ut sin kod till mig.
Kommentar av Jossahanna — februari 1, 2007 @ 4:07 pm
“Att inte begära legitimation är för mig ett förakt och en likgiltighet för mina pengar och för mig som kund.
Att begära leg är dessutom. som jag förstått det, ett extra skydd för butiken, eftersom den annars kan bli blåst på pengar om någon betalar med stulet kort, eller kort som saknar teckning.”
Eeeehhh…hur tänker du där?
1. Inte behöva visa leg - dina pengar kan försvinna
2. Inte behöva visa leg - butiken får stå för uttag med stulna kort
Låter som en win-win för dej…
Och ja, det är så: Om uttaget sker med stulet kort utan uppvisande av legimitation (jag vet, men låter roligare) står butiken för kostnaden.
Kommentar av Vän av ordning ;-) — februari 1, 2007 @ 4:08 pm
Kom på en grej till. Utländska kort? Det har jag länge funderat på. För de behöver vi inte ta leg på, även om jag alltid frågar ändå. Och ibland får man pass = bra, ibland får man ett konstigt nationellt id-kort av något slag som lika gärna skulle kunna vara ett medlemskort i en bokklubb. Så om folk är smarta så snor de då utländska kort och säger att de inte har en kod.
Kommentar av Jossahanna — februari 1, 2007 @ 4:10 pm
ÅÅh, du skulle ju frågat om han bara var glad att gå eller om det var en wienerpecan han hade i fickan…
Kommentar av NN — februari 1, 2007 @ 5:38 pm
men ÅH vilken underbar sida! I´ll be back!
Kommentar av tove — februari 1, 2007 @ 5:39 pm
Det värsta jag har varit med om var när min flickvän var på et 18-årsställe på stan och jag var med. Hon lämnade sin legitimation i garderoben och tog med sig kortet in. När hon skulle betala med kortet så blev hon inte bara nekad pga av att hon inte hade legget med sig. Nej, killen vägrade dessutom att lämna tillbaka kortet eftersom han “inte kunde vara säker på att det var hennes”! Fucking unbelievable!
Inte förrän hon köat i en evighet och betalt ny garderobsavgift fick hon ut kortet mot uppvisande av legget. Fan, jag brukar aldrig känna mig aggresiv på fyllan eller annrs heller, men då jävlar kliade det i fingrarna kan jag säga. Jävla snorunge. Det måste vara sånt där som på juristspråk kallas egenmäktigt förfarande. Han ska ju ge blanka fan i vems kort hon har, bara neka om hon inte kan visa leg.
Kommentar av AnW — februari 1, 2007 @ 7:33 pm
Apropå utländska kort: I utlandet är väl kreditkort mycket vanligt. I Sverige har vi ju nästan enbart bankkort, där pengarna dras direkt.
Kreditbolaget går i god för pengarna.
Kommentar av AnW — februari 1, 2007 @ 7:35 pm
Jisses, måste bara säga till en person ovan - hygien på McDonalds? Sedan när då? Beroende på vem som var kökschef kunde det vara både tappade kött upplagda på stekbordet igen eller smutsiga leksaker gömda i kryddkaren, för att inte tala om kackerlackorna i personalrummet/tvättstugan, myrorna under handfatet, blomflugorna i soprummet, de sura gamla blåtrasorna, möglet i läskdispenserns löstagbara “blandkoppar”, jäst jordgubbs-syrup, jäst choklad-syrup (men jordgubben var värst) och framför allt den vidriga gråsvarta hinnan under kanten på disken där alla kassörskorna stod och fingrade på dagarna…
Kommentar av DC — februari 1, 2007 @ 10:05 pm
Det går ett rykte om ett gäng killar som tävlar i vem som kan peta in flest snorkråkor i bakeoffbröd.
Tävlingen går ut på att man ska dokumentera det med film eller ett vittne som är med i tävlingen. Flest poäng får man om man kan filma penetreringen av bakeoffbrödet och sedan filma den stackars kunden som fått extra fyllning i sitt bakverk.
Tävlingen kommer att pågå under hela 2007, och hela Sverige fungerar som spelfält, eftersom varje deltagare får endast besöka varje butik en gång.
Om ryktet stämmer så är flera av de tävlande på väg till Åre.
Kommentar av jana — februari 1, 2007 @ 10:07 pm
Haha, jätteroligt med tävlingen! Hoppas att det är skämt bara! Uäh för att få i sig snor när man ska mumsa i sig en vaniljmunk…
Kommentar av Flisa — februari 1, 2007 @ 10:10 pm
Ang. utländska kort.
Jag brukar be om leg ändå och kolla att det är samma namn och att personen ser ut ungefär som på bilden. På många utländska bankkort är det ju dessutom leg på baksidan, det borde fler ha!
Kommentar av Amanda — februari 2, 2007 @ 12:40 pm
Man kan ju verkligen fråga sig varför han kom tillbaka igen. Är det så tunnsått med butiker i området att han inte hade något annat val?
Kommentar av Shadow — februari 2, 2007 @ 5:19 pm
DC - på min Mc Donald’s var det i alla fall superhygieniskt, och enligt alla regler och manualer så ska det ju vara så. Det finns ju liksom föreskrifter för precis allt, det är ju Mc Donald’s storhet..
Angående det där med kontokort. Om man handlar för under 100 kr - inget leg, om man handlar över 100 kr - leg. Det tycker jag är en smart tumregel. Fast själv lämnar jag alltid fram leg om det inte är kod, liksom jag gör på systemet fast jag är 27 år. Det går snabbare så.
Kommentar av Hanna — februari 2, 2007 @ 7:59 pm
Jossahanna: Vad jobbar du i för konstig butik?
På mitt jobb (och på alla andra Konsum) gäller antingen PIN-kod eller leg. PUNKT!
På de flesta utländska kort funkar PIN-koden även i Sverige.
Kommentar av AeroSol — februari 2, 2007 @ 9:33 pm
Vän av ordning:
Eeeehhh…hur tänker du där?
1. Inte behöva visa leg - dina pengar kan försvinna
2. Inte behöva visa leg - butiken får stå för uttag med stulna kort
Låter som en win-win för dej…
Knappast någon win-situation för mig, även om jag skulle få mina pengar tillbaka för att butiken tvingas betala. Det innebär en jäkla massa krångel, det är inte säkert att man kan övertyga alla nödvändiga instanser om man ska få tillbaka sina pengar, och om butiken får betala drabbas dessutom butiken, vilket knappast ligger i mitt intresse. Nej, det är snarare en förlora-förlora-situation, bara det att om jag får tillbaka pengarna förlorar jag mindre än jag annars skulle gjort. Att begära leg eller pinkod är ett sätt att visa respekt för betalningssäkerheten.
AnW: Bartendern som tog din flickväns kort gjorde sig skyldig till egenmäktigt förfarande (eller möjligen någon annan, liknande brottsrubricering). Han kan neka att ta emot kortet för betalning, men han får inte ta kortet.
Kommentar av Magnus — februari 2, 2007 @ 11:01 pm
Numera i en skobutik. Där vi tills för nån månad sen inte hade någon PIN-kodterminal. Så allting gick på leg. Och vi hade då (tydligen) inte rätt att tvinga någon med ett utländskt kort att visa leg. Men frågade ju alltid ändå naturligtvis, men fick då ibland väldigt konstiga “leg”. Och det är väldigt svårt att veta om ett rumänskt leg där allt står på rumänska är äkta eller ej till exempel.
Kommentar av Jossahanna — februari 4, 2007 @ 11:57 pm
det där med legkontroll är så konstigt. folk kan liksom bli förnärmade för att man vill se deras kort i samband med legget, eller i samband med att de plockar ut pengar för sina bonuscheckar. Om de nu inte snott kortet, så kan det väl vara bra för dom att veta att man kontrollerar identiteten. det är ju bra för dom om deras kort skulle bli stulet någon gång, att veta att det inte går att handla på det.
Folk snäser liksom av en och säger “Så har ni alltid gjort förut”. Puckon.
Kommentar av drowsy — februari 5, 2007 @ 4:13 pm
gillig historia… men man får fortfarande inte betala med någon annans kort. Jag som sitter i kassan får inte släppa igenom det om nu kunden till och med berättar att det är en annans kort!
Kommentar av Malin — mars 2, 2007 @ 10:22 pm
Måste bara tilläga att man behöver inte kolla leg när det gäller utländska kort. I tex England så kollar det aldrig leg när man betalar, de kollar bara om namnteckningen på kortet och de du skriver stämmer. Var i England för ca 5månader sen och skulle handla i en butik med kort, men jag hade glömt att skriva min namnteckning på kortet. Så först så fick jag skriva det på mitt kort och sen på slippen…
Kommentar av blubb — mars 7, 2007 @ 9:27 pm
Att handla med annans kort rubriceras som urkundsförfalskning om jag inte minns helt fel. Har kunden PIN-kod och inget säger finns ingen möjlighet att kolla men i fall där det påtalas eller där de lämnar över kortet (jodå, det händer) så är det inte ok att ta betalt med annans kort. Det är inte heller tillåtet att använda någon annans premiecheck ocm den inte överlåtits på rätt sätt.
I vissa fall, när det gäller äldre och så kan det finnas en fullmakt med i bilden som ger en annan person rätt att handla på kortet. Så görs det ofta på äldreboenden tex.
Systemet med PIN-kod fungerar bra sålänge var och en behåller sin kod för sig själv. Precis som någon här ovan påtalar så bryter man sitt avtal med kortutgivaren då man lämnar ut sin PIN-kod till 3e part, även om det är maken/makan.
Kommentar av Annanas — maj 29, 2007 @ 12:45 pm