Konsum

En kvinna köper två paket vitlöksbröd. Summan blir tjugonio och åttio:

Jag: Det blir trettio kronor.
Hon: Va, nej… tjugoåtta och nittio ska det bli.
Jag: Bröden kostar fjorton och nittio den här veckan, det är extrapris. Då blir det trettio kronor när det är avrundat och klart.
Hon: Men det ska vara extra billigt när man köper två.
Jag: De kanske har något sånt på Coop Konsum, men det enda extrapriset vi har på Coop Nära är fjorton och nittio styck.
Hon: Men det var på Coop Nära… jag har ett litet häfte hemma där det står att man får två stycken för tjugoåtta och nittio.
Jag: Det enda häftet vi har är det här [håller upp vårt häfte där det står "Vitlöksbaguetter 14,90"]
Hon: Nej, det jag har är mindre, och där stod det två för tjugoåtta och nittio.
Jag: Men varför skulle vi ha ett erbjudande där man tjänar så lite på att köpa två? Det är ju redan extrapris på bröden.
Hon: Ja, jag känner att jag måste gå hem och hämta häftet, för det står tjugoåtta och nittio, inte tjugonio och åttio.
Jag: Och det kan inte vara så att du bara har blandat ihop siffrorna?
Hon: Nej, jag har skrivit upp det. Det står här på min lapp “Två stycken lika med tjugoåtta och nittio”.
Jag: Jag känner inte till något annat extrapris på de här bröden…
Hon: Nej, men jag gör så jag går hem efter häftet så återkommer jag senare. Tjugoåtta och nittio stod det, det vet jag.

Inskickat av Sara:

För ett par år sen hände detta på mitt Coop, en kollega och jag står och gör ingenting när en man kommer in:

-En sss-ss-s-stamlott tack (låtsas att han stammar).
-En vadå? säger jag undrande
-Ja en Bingolott så klart säger mannen och går hejdlöst skrattande därifrån!Än idag undrar jag vad det var som var kul, har någon en förklaring till detta fåniga skämt?

Idag tog jag betalt av en gammal dam med Michael Jackson-näsa.

Läskigt.

En stamkund stod i kassakö när han såg att jag stod och plockade upp varor bara några meter från honom, han slänger iväg ett

- Hej!
- Hej, är inte du här lite tidigt på dagen?
- Vadårå, brukar jag handla sent eller?
- Ja, det står så i min dagbok i alla fall.

Det kanske bara är jag som vill höja min kobrasnabba replikfunktion till skyarna, men faktum är att jag än idag är mäkta stolt över att jag presterade en så lysande slutkläm (så, nu är mitt ego återigen på normal nivå).

Pojke, cirka fyra år, håller upp ett långt gult skohorn:

- Titta det är smuts på mitt skohorn!
- Jag ser det, vad har du gjort?
- Jag har grävt ett hål. Åt kaninerna. Så de inte ska behöva gräva allt själva.
- Kaninerna? Här i parken?
- Nä, på dagis.
- Har ni kaniner på dagis?
- Nej, men om de kommer.

Utan att jag har vetat om det har kvarteret där jag jobbar burit på en hemlighet, ett trumfkort som kan dras fram vid vilket tillfälle och i vilken kontext som helst och få allt annat att verka som petitesser:

I kvarteret där jag jobbar bor det två personer utan vänsterhänder. Istället för vänsterhand har de (båda två) en krok.

Jag har aldrig sett en krok-hand förut i hela mitt liv, men jag har alltid tänkt att om jag förlorar en hand finns endast krok-alternativet. Istället för en plastig hand som med eller utan styrsel kan dallra på kommando skulle jag vilja kunna putsa upp min krok till en infernaliskt glans och gå ut med förvissningen om att ingen ska kunna tro eller tänka att jag skäms över min icke-existerande hand. “Jag har en krok, vad har du? En hand som de flesta andra? Tråk.”

Kvart-i-nio-pantare.

I lugn och ro sitter man i kassan och förbereder kassan för den snabbaste räkningen i världshistorien när man i stället för att vara ute i god tid helt plötsligt måste stressa bort en stor jävla säck med illaluktande sopkorgsuppfiskade tomburkar.

Inskickat av Emma:

En medelålders man kommer fram till kassan i receptionen på Coop Forum där jag jobbar. Han ber om något obegripligt - “hallebou” - som jag endast kunde tolka som att han ville ha en Harry boy. Jag slår ut en Harry boy för 100 kr och ger honom, varpå han utbrister med viss irritation;
-Nej! En sån här fick jag förra gången också! Hallebou, hallebou.

Kom tillslut fram till att det var ett Halebop telefonkort han ville ha.

Inskickat av kassaslampan:

Sitter i kassan på vår lokala ICA-butik. Har hittat min alldeles egna favorit-kund i en liten tjej (ca 7-8 år) och hennes mamma. de lägger alltid upp varorna snyggt och prydligt med streckkoden åt rätt håll (mamman har instruerat barnet sen hon var liten). Och varje år runt jul och påsk ligger det ett litet påsk- eller julkort sist på bandet…
-Den är till dig, säger lilltjejen och ler lite blygt och tar upp några kort till som hon räcker fram.
-Du får ge några till dom andra som jobbar också, säger hon.
Denna lilla tjej vet verkligen vad en butiksanställd behöver mitt i julruschen bland alla sura och stressade människor!

Inskickat av Egon Kärrman:

Till trädgårdsavdelningen på en av de största Ica Maxi i Sverige kommer en man in för att köpa kogödsel.
Han har en pimpinett golfarpensionär till fru med sig, och själv har han skjorta och kostym, men ingen slips.

- Ett paket bajsilajs!
- Kogödsel eller hönsgödsel? svarar jag, och försöker att inte tänka på vad det är för en galning som kommit in.
- Kobajsilajs!
- Hur många säckar?
- Jag vill ha fyra bajsilajssäckar!