Konsum

Nej, det här är inget humoristiskt inlägg. Det är heller inte ett försök att trycka propaganda i halsen på er. Jag ska genast berätta att det handlar om en film om hur reklam behandlar oss människor olika, och hur detta speglas i samhället.

Det är en viktig film, och det är ännu viktigare att se på reklam med kritiska ögon. Att upptäcka de falska bilder vi matas med.

Vi vill väl alla bli älskade, och varför ska man göra det svårare än nödvändigt genom att blanda in ändlösa mängder påhittade ideal?

Jean Kilbourne - Killing Us Softly 3 (imdb)

Hittade nyss två bilder som jag glömde bort att göra något av i julas, men det fascinerar mig fortfarande:

Amelias julnummer, man sparade inte på krutet för att bjuda sina läsare på en fröjdefull jul:

Inte nog med att läsarna fick “Julens sötaste pynt” utan extra kostnad, man fick även chansen att kamma hem strumporna som omslagsflickan Agneta Sjödin har på sig!

Min fråga är (naturligtvis): vem vill vinna ett par strumpor som Agneta Sjödin har haft på sig?

..

PS
(Det kanske ska tilläggas att jag gillar Amelia, eftersom världens bästa, smartaste och trendkänsligaste journalist Fred Forsell jobbar där)

Inskickat av Sofia L:

Hittade detta på Superstore, Lidingö (Stockholm) idag:

Inskickat av lina:

Det kom en kund och handlade när jag sommarjobbade, såg respektapel ut, hade en jacka med ett emblem som sade att han nog hade något med räddningsverket att göra. Allt verkade helt normalt tills han skulle betala.
Efter lite grävande i fickorna frågade jag om han hade glömt plånboken, han svarade inte utan tog fram bilnyckeln med den där “blip-blip”-grejen som man låser upp med. Efter det vet jag inte riktigt vad som hände. Han sträckte sig fram mot prismonitorn, tryckte på knappen och undrade om det var ok så… vad ska man säga? Jag sa att han var tvungen att betala med pengar och då hände samma sak igen. Till slut gick han i alla fall, utan varorna…

Man kan ju hoppas att det kommer någon annan om det börjar brinna hemma.

Dagens mest irriterande företeelse måste ändå vara alla som frågar efter kupongvarorna det första de gör, för att sedan få svaret “Om du sänker blicken fem centimeter så ser du dem”. Det är uppenbarligen fult att hitta saker själv.

Om man försöker skriva ett förord kan man vara bergsäker på att allt blir dåligt. En stavelse bra - sextiotvå dåliga. Jag önskar nästan att jag var som de sämsta vid Idol-uttagningarna, sådär helt utan självkännedom.

Bara ett massivt ego.

Jag begår dessutom misstaget att läsa det begåvade människor skriver och känner mig ännu lite sämre. Just nu har jag gått igenom Jan, Emma, Decibelle, Fred, Lina, Titti, Anneli och Antira. Begåvade begåvade begåvade jävla människor.

Snål tant som går dubbelvikt och hänger på sina gåstavar:

- Va? Kostar ett litet äpple två och åttiofyra? Det är hemskt vad dyrt det har blivit med frukt. Ni vill inte att man ska handla frukt, uppenbarligen. Och vet du vad?
- Nej…
- Ni ska inte ha Anjoupäron, de är inte goda. Det ska vara Conference… Conference! De är riktigt goda! De här Anjou-päronen som jag tvingas köpa nu är knappt ätbara, men det får väl duga. Men Conference… Ååh, Conference ska det vara!

Inskickat av Anna Ruthström:

Medelålders kvinnlig kund har råkat öppna sköljmedelsflaskan och kladdat ner varubandet en aning. Just när jag räcker henne en toapappersrulle för att låta henne torka av sina händer (och helst även varubandet) så kläcker hon förtjust ur sig:

“Men det här ser ju ut som sperma!“

Jag stelnar i rörelsen med toapappersrullen i handen och känner mig smutsig och använd.

En pojke i sexårsåldern hänger på glassboxen och spanar med hungrig blick in glassarna:

- Titta mamma, de har tjingtjong-glass här!
- Nämen, sådär säger man väl inte, kinaglass heter det.
- Mmm… mamma titta, de har kinaglass med Bart på!

Pojken håller ivrigt upp en Simpsons-glass.

Kanske kommer någon ihåg att det sades något om en hemlighet i ett tidigare inlägg?
Nu kommer den:

Konsumbloggen ska, genom det fullständigt lysande och eminenta förlaget Nicotext, bli bok. En bok som dessutom kommer att säljas här hos oss på bloggen först av allt; vi blir vip-människorna som får rostbiffen två timmar innan pöbeln.

Boken kommer att vara human i prissättning och texterna kommer att vara lite mer slipade.

Några historier kommer att ha kommentarerna kvar, och några av de inskickade historierna kommer att inkluderas. Kanske kommer några bonushistorier att skrivas ned. Dessutom får man (utan extra kostnad) ett fantastiskt och underbart förord skrivet av mig.

Det är otroligt egentligen: på mindre än ett år har vi skapat den här… grottan av vänlighet och värme, och nu är det dags att rama in all denna kärlek mellan två pärmar.

Jag är så glad så glad.