Inskickat av LenaK:
När jag arbetade på Pia närköp på 1980-talet kom det in en man varje dag i butiken och köpte DN för småslantar som han släppte från hög höjd på kassadisken. Det var på den tiden vi ännu hade 5-, 10- och 25-öringar, så det kunde bli ganska många mynt som rullade iväg. Och medan vi var upptagna med att samla ihop alla mynt travade mannen iväg med sin tidning.
Mannen kom in varje dag och varje dag upprepades proceduren, trots att vi försökte fånga mynten direkt från hans hand.
En dag hade han inga småmynt och det var min kollega Rosie som satt i kassan.
Han gav henne en tia och hon räknade upp växeln som han skulle få tillbaks i 5-, 10- och 25-öringar som hon från hög höjd släppte på disken.
Sen återgick hon till att plocka upp varor som just levererats till butiken.
Mannen återkom inte nästa dag och inte nästa dag heller.
Vi saknade honom inte.
Rätt åt honom :p
Comment av Henrik Sundholm — maj 18, 2007 @ 2:53 pm
Helt underbart!! Så jäkla skönt att få göra en sån sak
Comment av MariaTess — maj 18, 2007 @ 3:01 pm
Håller med #1 och #2.
Är bara lite nyfiken, vad kostade en DN på den tiden?
Comment av Michael — maj 18, 2007 @ 4:03 pm
Åh. Jag skulle få en sån ångest och vara rädd att få stryk om jag gjorde så, men fan va rätt åt honom! Ont skall med ont fördrivas
Comment av drowsy — maj 18, 2007 @ 4:21 pm
Jag älskar berättelser med lyckligt slut.
Comment av Jens — maj 18, 2007 @ 6:33 pm
Sweet, sweet Revenge…
Comment av NN — maj 18, 2007 @ 7:17 pm
Coolt gjort.
Vi hade en mackägare som vi chaufförer ogillade. Han hade vid ett tillfälle LAPPAT en av våra droskor som stod och väntade på att nattchauffören skulle komma.
Så vad hände så fort en kund betalat med en 500-hundring och tömt växelkassan? Jo, var man i närheten åkte vi till macken. Köpte ett tuggummi för 3 spänn. Och betalade med 5-hundringen. Men det var INGEN som tankade där något mer.
Nu har macken bytt ägare. Och dom är hur trevliga som helst.
Comment av TAXISNACK — maj 18, 2007 @ 7:34 pm
Haha, rätt åt honom! Mot en annan kund hade man ju inte gjort så, antar jag, men det är ingen större förlust att hans DN inte blir såld. . .
Comment av Candy — maj 18, 2007 @ 10:22 pm
Well played, Rosie, well played.
Comment av bani — maj 19, 2007 @ 12:03 är
[...] Växelkurs Inskickat av LenaK: När jag arbetade på Pia närköp på 1980-talet kom det in en man varje dag i butiken och köpte […] [...]
Pingback av Top Posts « WordPress.com — maj 19, 2007 @ 2:00 är
Gooooo Rosie! >
Comment av Helena — maj 19, 2007 @ 7:26 är
Pia Närköp? Finns det flera sånna i landet eller pratar LenaK om den i Asarum
Comment av Jenny — maj 19, 2007 @ 10:10 är
ush jag hatar verkligen folk sominte kan lägga växeln i handen, jag brukar plocka upp varje mynt för sig jättelångsamt och sucka mellan varje…
ibland säger jag faktiskt till, det brukar funka bättre iofs… 
Comment av IB — maj 19, 2007 @ 12:32 pm
Till Jenny!
Det fanns flera Pia Närköp, jag kommer ihåg att vi hade en på Lidingö.
Comment av Sandra — maj 19, 2007 @ 1:29 pm
Fan va nice:p Det är så dom ska tas, som mamma alltid säger: “Du ska uppföra dig mot andra som dom uppför sig mot dig!”
eller var det så…hmm…xD
Comment av daniel — maj 19, 2007 @ 3:35 pm
Hämnden är ljuv!
Comment av Flashtacc — maj 19, 2007 @ 6:38 pm
*asg* Störtskönt inlägg!
Rosie - viiiilken hjältinna!
Comment av vhcbloggen — maj 19, 2007 @ 9:08 pm
Det måste ha funnits/finnas flera, vi hade ett sånt i Bålsta med. Men vilken flashback man får av att bara läsa namnet! Där säger man fö fortf Pia/Pia närköp om platsen, även om det är ca 15-20 år sedan det hette Pia.
Comment av Linda — maj 19, 2007 @ 10:28 pm
Ja herregud, Pia Närköp… vi hade ett i bottenvåningen på vårt hyreshus i Karlstad! Efter att de bytt namn till Prima tog det flera år innan vi lyckades säga rätt namn… Det var tider det! Major flashback, precis som Linda sa. Nu är det nån tråkig festklädesuthyrningsfirma där istället…
Heja Rosie, hämnden är ljuv!!
Comment av Helena — maj 19, 2007 @ 11:30 pm
Underbart gjort
Jag blir smått förbenad när folk slänger pengar på rullande band. Helt plötsligt kommer fem mynt och en femhundring rullandes, bäst att man är med innan kassan käkar upp sedeln och mynten fastnar under vågen.
Comment av Arete — maj 20, 2007 @ 3:21 är
Jag
Comment av Johan — maj 20, 2007 @ 10:13 är
Snyggt! Men jag kan inte låta bli att undra om han drog nån slutsats eller bara fortsatte droppa växelmynt i en annan affär…
F.ö. läste jag nånstans (var annars?) att det i vissa länder är oartigt att ge pengarna direkt i handen, man ska lägga dem på disken (eller vad man nu har). Släppa från hög höjd tror jag dock inte gills.
Comment av VB — maj 20, 2007 @ 11:15 är
Vad är ni mest irriterade av? Att han bara slängde ner mynten, eller att han bara handlade med småpengar?
För man måste ju faktiskt någon gång bli av med alla jävla värdelösa 50:öringar!!
Comment av Matte — maj 20, 2007 @ 3:31 pm
hehe en sån kund hade vi oxå förut tydligen. min chef gjorde exakt samma sak. kastade pengarna rakt upp och gick därifrån. efter det började han åtminstone lägga dom på kassadisken.
Comment av Thezz — maj 20, 2007 @ 4:45 pm
I exempelvis estland så lägger man pengarna i en lite skål på disken och får pengarna tillbaka så också. Har för mig att dte handlade om att man ska se att man inte blir lurad eller nåt sånt.
Comment av Kim — maj 20, 2007 @ 5:19 pm
Coolt gjort! Helt rätt! Vilken rälig typ!
Comment av milla — maj 20, 2007 @ 5:55 pm
Jag ska hälsa Rosie nästa gång jag se henne.
“Vårat Pia” låg i Axelsberg i Stockholms södra förorter.
Michael: Kommer inte ihåg vad DN kostade - men ca 5:- tror jag.
Matte: Småpengar blir man inte arg av - bara sättet att ge dem. Han kunde tex ha lagt dem fint i den askkoppsliknande skålen på disken - där det stod: Pengar här, tack.
TAXISNACK och alla andra: Ja visst är hämnden ljuv ibland…
Comment av LenaK — maj 20, 2007 @ 8:24 pm
ååh vilken skön hämnd!! Känner igen det där efter att ha jobbat i butik själv, det är inte det att man får mycket småväxel som är drygt, det är sättet de ger dem på..att droppa dem från hög höjd måste ju vara bland det drygaste (!). Jag kan tänka mig att vissa inte vill ge pengar i handen, tyckte själv att det var rätt snuskigt med folk som skulle vidröra mina händer när de gav mig pengarna, men då kan man lägga pengarna på bordet ist.
Jag tyckte även att det var rätt drygt med kunder som nonchalant slängde fram bollar med tjugolappar etc, alltså sedlar ihopknycklade till oigenkänlighet.. för att jag skulle stå där och själv räta ut dem och räkna..det var dryyygt.. kunde de inte vara hövliga nog att iaf försöka räta ut dem lite innan de gav dem? Och det här var inte 13åriga killar som hade sparat småslantarna i en månad för att få köpa senaste Xboxspelet, det här var folk i alla åldrar, gubbar i kostym etc. Knyckla inte ihop era sedlar, jag får krupp! ;P
Comment av Medelia — maj 22, 2007 @ 5:04 pm
Åh GUD så skönt det är att läsa om sådant som man aldrig skulle våga göra själv.
Comment av Isabelle — maj 22, 2007 @ 5:47 pm
I går var det en snorunge som slängde mynt från hög höjd. Hon liksom kastade dem i min hand. Jag blev jättearg och en trillade in under vågen. Men jag log bara inställsamt. Borde pressat den lille marodören på några extra mynt som böter!
Comment av Candy — maj 23, 2007 @ 7:52 är
*Asg* Det var nog en kund ni hade råd att vara utan ändå…! Kram!
Comment av Tonårsmorsa — maj 23, 2007 @ 8:06 pm
på mitt jobb var de galningar som kom och betalade med sedlar eller mynt där snoret droppade från eller som var misstänkt blöta med hmm ja …in.
gissa hur glad man blev å ta emot dom pengarna
en gång vägrade jag han fick inte handla me såna pengar usch usch
Comment av bambam — maj 24, 2007 @ 1:48 är
Hade ni jobbat hos mig och sett till att en kund försvann så hade jag övervägt sparka er!
Comment av Niklas Palmer — maj 30, 2007 @ 11:03 är
Hahaha,
Det påminner mig om mitt först arbete,
På den butiken hade vi en kvinnlig sche,
Hon berättade att dom hafft en kund som hade för vana att kasta växel på kassabandet när han betalade. Detta resulterade i att mynten hmnade på golvet under kassan,
En dag kom kunden in när chefen satt i kassan, Denna gång betalade han med sedlar. Chefen som mycket väl visste hur han brukade göra, räknade lugnt ihop kundens växel och kastade sedan allt över golvet mot utgången. Kunden krävlde att få tala med butikschefen, Ja det är jag det, så chefen. Sen gick kunden och återkom aldrig.
Comment av Thomas — maj 30, 2007 @ 10:08 pm
Skönt att kunna ge igen med samma mynt!
Comment av Magnus Krantz — juni 2, 2007 @ 4:43 pm
Bra gjort
Gjorde en liknande grej när jag jobbade på Ica…var så trött på en otroligt grinig, och extremt otrevlig kund som gnällde och höll på…när han skulle betala slängde han fram pengarna så sedlarna flög på mig och bandet…jag samlade ihop pengarna och slog in, sen kastade jag tillbaka pengarna till kunden…skillnaden var ju att det var mynt han fick tillbaka…”nej men oj URSÄKTA…”
han fick kravla på golvet och min kollega i kassan jämte hjälpte han medans jag sjönk längre och längre ner i min stol i hopp om att försvinna…VARFÖR gjorde jag så? kändes så rätt för stunden men sen när pengarna faktiskt skulle letas upp på golvet var det mindre kul…;-)
Comment av Linda — juni 6, 2007 @ 10:56 pm