Konsum

Jag är trött och sur idag, och skulle helst av allt låta bli att prata överhuvudtaget.

Jag har fått svaret ‘Du kan lägga det där’ på frågan om kunden ville ha kvittot. I mitt huvud gick konversationen så här:

- Vill du ha kvittot?
- Du kan lägga det där.
- Eller så kan du ta det nu när du ändå står framför mig.

Inskickat av LenaK:

När jag arbetade på Pia närköp på 1980-talet kom det in en man varje dag i butiken och köpte DN för småslantar som han släppte från hög höjd på kassadisken. Det var på den tiden vi ännu hade 5-, 10- och 25-öringar, så det kunde bli ganska många mynt som rullade iväg. Och medan vi var upptagna med att samla ihop alla mynt travade mannen iväg med sin tidning.

Mannen kom in varje dag och varje dag upprepades proceduren, trots att vi försökte fånga mynten direkt från hans hand.

En dag hade han inga småmynt och det var min kollega Rosie som satt i kassan.

Han gav henne en tia och hon räknade upp växeln som han skulle få tillbaks i 5-, 10- och 25-öringar som hon från hög höjd släppte på disken.

Sen återgick hon till att plocka upp varor som just levererats till butiken.
Mannen återkom inte nästa dag och inte nästa dag heller.
Vi saknade honom inte.

Frankenstein (1, 2, 3, 4) har helt plötsligt utökat sitt godissortiment, han har börjat köpa tuggummi. Minst tre påsar Extra Fruit per gång. Jag var naturligtvis tvungen att förhöra mig om anledningen till denna utsvävning, han är ju trots allt en självutnämnd “chokladoman”.

Det visade sig att en kvinna på hans jobb hade yttrat orden “Jag tycker om tuggumi”, och han känner nu att han kan göra henne lycklig genom att köpa kopiösa mängder tuggummi att ta med till arbetet.

Och jag menar absolut inte att hon inte är, eller inte borde vara, lycklig över denna ansträngning. Jag vet i alla fall att han är glad över att kunna göra henne glad.

Liverapport: i femton minuter har jag varit tvungen att lyssna på Roliga Gubben och hans raljerande om hur dumma militärer är och har så varit i alla tider.

- Somliga gav Gud hjärnor, andra streck och stjärnor!

Om och om och om igen.
I en kvart.

Det görs framsteg med boken. Rapporter från förlaget (nicotext) gör gällande att det är dags för det magiska momentet Tryckning Av Bok.

Spännande värre!

Vi kanske ses på Landet (sthlm) den 17 maj, då Six Figure Transatlantic spelar klockan 19.30?

[köp boken]

Dagens (eller egentligen gårdagens, men jag skälver än) värsta ögonblick:

En korpulent joggare iförd cykelbyxor och en alldeles för liten åtsmitande tröja lämnar flämtande över två stycken varmfuktiga tjugokronorssedlar. De segnade ned över mina fingrar som uppgivna tulpaner.

Som sagt, jag skälver än vid blotta tanken.
Cykelbyxor?

Inskickat av ICA-gäst:

Arbetar hos, vad som av butikens handlare stolt beskrivs som, sveriges näst största butik. En Maxibutik som vissa dar i veckan mer verkar tjäna som uppsamlingsplats för alla dårar än livsmedelsbutik. Hur som helst har vi en informationsdisk/spel/kundservice dit alla “speciella” människor skickas för att vi andra arbetare ska kunna få sköta vårt jobb. En dag med relativt mycket folk var det plötsligt en man (cirka 37 år) som trängde sig före kön till kundservice.

Man: Ni har ju för helvete inget papper på kundtoaletten.
ICA-kollega: Oj ursäkta oss, ett ögonblick ska jag åtgärda det.
Man: Redan försent! Torkade mig med kalsongerna. Jag vill ha 100 spänn!
ICA: Du torkade dig… vad gjorde du med kalsongerna?
Man: De spolade jag ner. Kompensation tack!

Efter att möjligtvis orsakat dyrt stopp i avloppet för oss skrek alltså mannen ut sina pinsamheter för hela kön och vandrade därifrån 100 spänn lyckligare.

Jag brukar ofta komma på mig själv med att bygga upp livshistorier åt vissa stamkunder, speciellt de lite skeva och trasiga.

En man i femtiofemårsåldern fantiserade jag till en man som varje dag vaknade upp och kysste sin fru adjö innan han gick till jobbet iklädd sin bruna manchesterkostym. Ett jobb som han på grund av sitt alkoholproblem sedan länge varit utan, men han hade inte mod nog att berätta för sin fru.

Han bar sin slitna skinnportfölj som ett barn, och det enda inuti var en flaska sprit och ett paket Stimorol och en påse halstabletter.

Han avslutade alltid sin session i butiken med:

- Tack ska du ha, du ska ha tack hörru.