maj 7, 2007
Nyheter och premiär
Daniel Berg har gjort en seriebok med titeln “Kassören - Ett år i kassan”, blivit omtalad i DN Kultur (där boken beskrevs som “ett oidentifierbart socialt lösningsmedel kokt på svartaste galla“), och nu tagit det eminenta steget till Konsumbloggen. Varje måndag ska det publiceras en seriestrip, och både jag och Daniel hoppas att ni ska tycka om det (den första i måndags-serien finns ovanför det här inlägget).
maj 6, 2007
maj 4, 2007
Varubergshäxan
Hon var inne igen, kvinnan som bygger överdjävliga varuberg. Jag kommer inte ihåg om jag har berättat om henne förut, kanske har jag nämnt henne i en kommentar eller två, men så här:
Jag tror att jag någongång har hört att hon är flygvärdinna, cirka fyrtiofem år, blond hårfönsfrisyr och alltför ofta bär hon också en kavaj i den smakfulla färgen som brukar kallas korall. Hon lastar sin varuvagn helt utan finess och utan tanke på att sakerna ska vara hela när hon packar upp dem. Jag har aldrig hört henne yttra en hälsningsfras. Någonsin.
När hon står i kö med sin Belgian Blue-uppsvällda kundvagn suckar hon oavbrutet, tittar över axeln och himlar med ögonen och flyttar hela tiden vikten från den ena foten till den andra.
När hon sedan upptäcker att bandet är tomt och hon kan börja packa upp sina varor gör hon detta med en dåres frenesi. Inte heller här uppvisar hon någon som helst finess. Det börjar med knäckebröd, sedan fyra och en halv liter Coca Cola, ett sexpack, två paket tunnbröd, två fläskfiléer och så vidare.
När hon är färdig med sitt bergbyggande har vi i personalen möjlighet att åskåda en sorts skulptur som uppvisar både fullständig likgiltighet, bitterhet och dumhet.
Vad gör vi som kassapersonal vid sådana här tillfällen? Jag vet vad jag gör när hon gör så här, jag trycker in handen rakt in i mitten av berget, tar tag i det första mjuka jag får mina fingrar runt och drar för allt jag är värd. Om det går som jag vill rasar alla varor ihop i ännu en hög, och ljudet av krossade tacoskal och mosade bananer (Kravbananer, men hon byter ut Krav-etiketterna mot vanliga Chiquita-etiketter).
Som en mjuk avrundning av sitt ergonomi-fientliga besök har hon för vana att efter betalningen rycka åt sig fem-sex plastkassar utan att ens låtsas om att hon hade tänkt att betala för dem. Förmodligen tänker hon att eftersom hon handlar för sjuhundra kronor i veckan så är vi skyldiga henne plastkassar. Detta har lett till att hon har en stadig post på fem plastkassar i min kassa.
Hon förstörde min onsdag, och jag skulle gärna vilja ha tillbaka den hel.
maj 3, 2007
Biljettbryderier
Inskickat av Jennie:
En medelålders dam kommer fram till disken i spelbutiken:
Dam: Hej! är det nåt i Stockholm idag? (vi befinner oss i gävle)
Jag: Jag vet inte, vad menar du för nåt…?
Dam: Ja, nåt man kan titta på. Nåt roligt!
Jag: Hm.. ja, det är det nog, men du kanske vet lite mer exakt vad det är du vill se?
Dam: Nej, men jag vet inte, vad finns det?Jag söker lite snabbt på evenemang i Stockholm och får naturligtvis upp hur mycket som helst.
Jag: Du kan titta i biljettguiden om du vill, så kanske du hittar nåt.
Hon bläddrar lite.
Dam: Ja, titta här står det ju Stockholm! Finns det några platser kvar?
maj 2, 2007
Rashund
Inskickat av Patrick:
Jag arbetade på Systembolaget i Stockholm, på Nybrogatan närmare bestämt:
Jag stod i kassan, och servade en dam från övre Östermalm (finare del av Stockholm för de som inte känner till stan) som fick för sig att hon skulle vara trevlig mot en av våra stammisar ur a-laget. Stammisen hade som vanligt med sig sin lilla jycke av obestämd ras, smutsig och tovig.
Tanten var kanske intresserad av hundar för hon frågar vänligt a-lagaren som var på väg ut ur butiken vilken sorts hund det var, varpå alkisen utan att stanna av vänder sig om och svarar
“Det är en fyllehund“, och försvinner ut genom dörren.
