Konsum

När vi just hade fått våra nya kassor, och våra gamla från åttiotre fått på pälsen, fick vi inte höra annat än lovord från våra kunder om hur fint och rymligt vi hade fått det.

Utom när en dam närmade sig kassan med en vilsen och förundrad blick:

- Oj, har ni fått nya kassor?
- Javisst, nya och moderna!
- Kanske borde ni ha lagt de pengarna på att ordna er grönsaksdisk istället.
- Vi kunde inte ta emot grönsaker idag eftersom de skulle hålla på med att installera kassorna, så platsbristen…
- Jaja, inga bortförklaringar. Det handlar om prioritering.
- Exakt.
- Grönsakerna är ju ändå det första man ser när man kommer in här.

Candy (1, 2, 3, 4) blev överväldigad när det igår visade sig att vi saluför det här lösviktsgodiset:

Kalops, Dillkött och slutligen Salta Biten.

Inskickat av Johan:

Jobbar på en biograf och ibland möter man lite roliga kunder. Jag stod i godiskassan när två yngre tjejer kom fram och beställde en Hollywoodmeny ( 2 stora läsk och 1 stor popcorn).

Jag: Vilka drickor vill ni ha?
Tjej 1: Cola.
Tjej 2: Cola jag med.

Jag börjar hälla upp 2 Color åt dem.

Tjej 2: Nej vänta jag ångrade mig! Jag vill ha Fanta.

Jag stoppar den nu halvfulla colan och sätter sen igång fantan. När båda drickorna är klara ställer jag fram dem på disken.

Jag: En Cola och en Fanta.
Tjej 2: Men jag ville ju ha Cola!
Tjej 1: Men du sa ju Fanta.
Tjej 2: Ja men jag skojade ju bara!

Vi bestämmer väl att det här är konsumbloggen, eller hur? Det känns bäst så. Jag måste bara skicka in en uppsägning till Karolina L och efter en månad (uppsägningstid) kan det vara officiellt. Alltså rent juridiskt.

Det här är ju konsumbloggen.

Inskickat av Daniel:

Jag jobbar i en Konsumbutik, och häromdagen kom en kille i 30-årsåldern in och handlade. När jag hade scannat in varorna och mannen skulle betala, frågade han efter en sax. Jag letade i kassalådorna och hittade en som jag gav honom. Han vände sin jacka ut och in och klippte upp fickan för att på så sätt få fram plånboken.

“Tack för lånet”, säger han och räcker mig saxen.
Jag tittar förvånat på honom och säger “Det var ett annorlunda sätt att få fram plånboken på.”
“Ja, dragkedjan hade fastnat. Jag brukar göra så.”
Jag tror jag stirrade på honom eftersom han kände att han var tvungen att förklara vidare “Ja, alltså, det är inte min jacka. Det är jobbets. Jag har gjort så där säkert 20-30 gånger.”

Jag funderade på hur han förklarade för sin chef att han klippt sönder en jacka för trettionde gången.

Efter att ha lyssnat på vad en klok man hade att säga, och lyssnat på min egen stigande frustration, funderar jag på följande:

Om det här är konsumbloggen (som vanligt alltså) och jag publicerar inlägg på metrobloggen också, då kan ni läsare välja själva om ni vill ge mig en sidladdning eller inte… jag vet inte riktigt om det här krockar med kontraktet jag har skrivit med Metro, men jag tror inte det.

Det enda som sägs i kontraktet är att jag ska “publicera bloggen Konsumbloggen på Metrobloggen.se”, och det fortsätter jag isåfall med. Tänker jag rätt?

1. Femtioöring (den bruna varianten) - försiktig men distinkt.
2. Tiokrona - mjuk och en aning knäppande. Om den var ett vin skulle den beskrivas som nötig.
3. Femkrona - tung med en ljus och klumpig överton.
4. Enkrona - ljus och gräll i klangen, lite sladdrig ton.
5. Femtioöring (den silvriga) - menlös, man förstår genast varför den blev ratad och utbytt. Som en enkrona fast sprödare.

Testet är utfört av mig på ett trägolv och ett linoleumgolv från femtiotalet och kan mycket väl betraktas som professionellt.

Jag tror att jag ska flytta tillbaka. Jag måste bara fundera lite.

Undersökningen säger att 44% (778 st) av de som röstade jobbar med något heelt annat. Nu är jag självklart sprakande nyfiken på att få veta vad ni jobbar med?

Skriv en kommentar och berätta vad ni gör (alltså bara de som valde alternativet “något heelt annat”). Om du är agent och inte för yppa ett ord om ditt arbete kan du vara lugn, jag är inte en sån som skvallrar.