Jag var typ tjugo år och satt och drömde om blod och kärlek i kassan. Varje gång jag höll på att klura ut något meningsfullt så avbröts jag av vårt kassaarbetes nötande störningar och tankarna stockade sig på en ruttnande hög. De första av dessa strippar slet jag fram i mitten av denna hög, rykande och skämda som flugägg i koskit och jag tecknade ner dem på en kvart. Svart i blicken skickade jag dem til Internationalen som genast (dårar!) publicerade dem.

Jag vet att de är illa konstruerade och jag ber om ursäkt för det obehag huvudfotingar kan väcka. Utseendet beror på att de är de första jag någonsin tecknat, på att jag hatade min alienation mer än jag gillade att kommunicera och att jag inte såg min uppgift som att göra små roliga, trevliga punchlines att skratta åt på tunnelbanan för att underlätta en tillvaro i den postindustriella produktionens i grunden outhärdliga villkor. Jag ville bara skrika.

Jag kan med hedern i behåll lova att stripparna blir bättre tecknade. Om det är det rent estetiska som stör vissa känsliga själar tror jag det kommer avhjälpas med tiden.

Innehållet blir dock bara värre och värre. För er som stör er på att skämten inte är som Rockys finns ingen räddning. Jag råder er att åter slå upp en serie om en man som inte jobbar utan driver runt på fik, som har ångest över sin slappa förhud i stället för att fasa över det mänskliga tillståndets omåttliga törst i en människoskapad miljö av ödslig torka, och som levererar riktigt roliga oneliners varje gång. Det är ofta det jag gör.

Med Kassören ville jag vända blicken. Från Rockys blick i kön på olika nöjesetablissemang till objekten som tjänar hans egos olika behov av bekräftelse – till Kassörens onda öga.

Jag tror ni kommer gilla serien mer om ni inte förväntar er att skratta. Jag tror ni kommer skratta mer om ni förväntar er att gråta. Lite som livet självt, som en gäst i verkligheten. Inte som Rocky.

Ps. Kom till Café Edenborg i Gamla stan och titta ut mig, kolla upp mig på seriemord.blogspot, maila mig på daniel@vertigo.se, kolla upp mitt förlag Koliks nya feministiska porrutgivning med Liv Strömqvist eller köp boken Kassören och se om allt blir bättre, som i fantasin, eller sämre, som i verkligheten. Ds.

Kyssar från er kollega/Daniel Berg

Snarare jobba på Ica bonden, bo på söder, hålla på Hammarby if och ogilla människor som inte jobbar i butik. (minns strippen med “bratsen”)

Trist och tråkig serie. Är väl bitterhet över att tecknaren fastnat i butiksjobbet och inte kommit loss utan fortsätter där trots att han är runt 30 och alla kompisar har utbildat sig och skaffat välbetalda jobb…