Ibland när det ömmar lite i magen - ni vet, nere i höger maghörn - brukar jag tänka “det är säkert blindtarmen” och sedan går jag runt och är nervös och tänker att “det där var förvarningen, snart brister väl hela skiten“.
Om jag känner samma sak i vänster maghörn tänker jag inte “skönt att det var på vänster sida och inte blindtarmshöger“. Jag tänker “jag är säkert en sådan som är spegelvänd inuti, det är säkert min freak-blindtarm som gör ont och snart brister väl hela skiten“.
Det här är säkert ingen nyhet längre, men det ni ser på bilden här ovanför är Coop Näras nya färg. Vi får inte använda någonting som har den gamla gröna färgen, den är nämligen Konsums färg.
Plagget på bilden är en pikétröja och för första gången på… ja, någonsin kan jag säga att mina arbetskläder är sköna. Skjortan som man också får ser dock ut som en ledsen, utmattad pumpadress.
Kläderna är naturligtvis bara ett led i den här omprofileringen av butikerna, även skyltar och insidan av butiker ska göras om.
Hur snyggt och roligt det än är med nya saker kan jag inte låta bli att tänka på vad det måste kosta att byta grafisk linje på alla dessa butiker.
En dam kom in och sa “det här låg här utanför, någon måste ha tappat det“, och jag ville hojta “ja, för femton år sedan” men gjorde det inte. Jag sade “ojdå, jag lägger det här i lådan ifall någon kommer och letar efter det“:
Inskickat av Hilda:
Jag sitter i kassan på Ica i en liten stad där man känner igen nästan varenda kund, när en kvinna i 40-årsåldern, som jag aldrig sett innan, kommer fram till mig:
Kvinnan: Jag har pengar till ett ciggarettpaket, men jag har aldrig rökt.
Jag: Öh, va?
Kvinnan upprepar artigt: Jag har pengar till ett ciggarettpaket, men jag har aldrig rökt.
Jag börjar misstänka att hon vill köpa cigaretter så frågar artigt om det är hennes syfte. Kvinnan frågar då hur mycket de kostar varpå jag svarar att de kostar mellan trettiofem och fyrtiofem ungefär.
Kvinna: Jag köper inte ett cigarettpaket, men jag har pengar till ett ciggarettpaket.
Hon går tillbaka in i affären.En kvart senare kommer hon tillbaka, nu har det blivit litet kö så hon står och köar med en tidning i handen. Precis när det blir hennes tur säger hon:
- Jag har råd med den här tidningen men jag vill inte ha den.
Jag som precis slagit in tidningen tar bort den samtidigt som jag ser henne gå tillbaka in i affären. Inte lång stund senare, kanske ett par minuter, återvänder hon till min kassa för en tredje gång. Denna gång kommer hon fram till mig direkt och frågar om jag tycker att hon ska spara pengarna.
När jag svarar med ett ja försvinner hon ut ur affären.
Jag känner mig sällan så frisk, fräsch och normal som när jag åker till jobbet en tidig lördagmorgon tillsammans med människor som borde varit på väg hem för flera timmar sedan.
Nypon.
Första dagen efter semestern och ‘Roliga Gubben’ (1, 2, 3) kastar sig över mig som en utsvulten varg.
Han berättar hundra historier och minnen på en och samma gång, många historier inbegriper dessutom ofta en del av hans lumpartid.
Han berättar hur han under sin tid som droskförare i sextiotalets Stockholm minsann nekade fint folk att åka i hans droska i det skick de presenterat sig. Han hade minsann kurage och integritet redan som ung grabb.
Hur de i lumpen skämtade genom att göra honnör till diverse lyktstolpar på kaserngården och utropa “Goddag, Major”.
Under sina sista arbetsår jobbade han inom Kf som reklamansvarig i en ort söder om Stockholm. Där frågade en kund om han tyckte att det var ett bra jobb han hade, svaret blev att “det vore ett kanonjobb om man bara slapp de där jävla kunderna”:
- Jävlar vad spak hon blev, tanten vettu! Hakan bara föll och hon såg ut som en fågelholk… “de där jävla kunderna”
[han kiknar av skratt]
- Det där är förresten en variant av en annan historia om en droskförare som sa till en kund att sopåkare behöver i alla fall inte prata med skiten de kör runt. Det är som jag brukar säga: regnar det på prosten så skvätter det på klockstapeln… regnar det på prosten så skvätter det på klockstapeln [skrattar högt och på gränsen till hysteriskt på väg ut ur butiken]
Dagens hälsning går till Akademibokhandeln i Norrköping som visar upp boken på det här urtjusiga viset:
Inskickat av Persson:
Jag jobbar ibland som konduktör. En dag som andra utför jag den vanliga biljettviseringen efter att tåget avgått från ändstationen. Det är under eftermiddagsrusningen och ganska mycket folk, så jag försöker jobba snabbt och effektivt för att hinna igenom hela tåget.
Vid en fönsterplats någonstans mitt i första vagnen sitter en medelålders kvinna som pratar ivrigt i mobiltelefon. De andra resenärerna runt omkring henne visar sina biljetter, men hon verkar inte ha tagit notis om att jag även vill se hennes biljett. Jag säger vänligt “Då får jag be om din biljett också” varpå hon tittar upp på mig med ett splittrat uttryck.
Långsamt och omständligt börjar hon samla ihop alla sina väskor och kassar som hon lagt på sätet bredvid sig, alltmedan hon fortsätter prata i telefon. Sedan reser hon sig upp, ställer sig i mittgången och tittar otåligt på mig.
Jag tittar undrande tillbaka på henne och frågar “Hade du någon biljett, eller?” vilket hon inte verkar uppfatta eftersom hon fortfarande pratar.
Så tar hon till slut luren från örat och säger irriterat till mig “Ja, ska du sätta dig nån gång då?“
Hon tror alltså att jag är en resenär som vill sitta på hennes fönsterplats…
Jag var på konsert igår. Gillian Welch.
Jag försöker nu samla mig.
Bonus till er: Time (the revelator), Caleb Meyer, Gillian på YouTube.
coopkonsum @ gmail.com
Mina nomineringar till
Lensy.se - riktigt billiga kontaktlinser, även
färgade linser!
Stora Bloggpriset
www.sfta.se - smakprov!
Länkar hit:Skapad av WordPress.com
