Samarit
Inskickat av ronnie:
Jag jobbar på ett litet café i ett av de lugnare kvarteren på Nörrebro i Köpenhamn där en av mina stammisar är en liten dam med krycka och keps. Hon ger mig alltid fem kronor i dricks och växlar mellan att prata danska och amerikansk engelska.
Igår kom hon smygande in bakom bardisken och viskade lite försynt i örat på mig:
- I think the two gentlemen that were sitting in the backyard forgot their computer on one of the tables outside… (pausar och tittar sig misstänksamt omkring innan hon fortsätter viska)… you might wanna take care of it before somebody steals it.
Jag skyndar ut på bakgården för att kolla läget och längst bort på gården i hörnet ligger ett av caféets stora backgammonspel övergivet bredvid två tomma koppar cappucino.
Jag tar spelet under armen och går in, på vägen möter jag den lilla damen som tittar på mig och ser mycket nöjd ut över sin bragd. Jag nickar och ger henne ett förtroligt “tack ska du ha för hjälpen“-leende och klappar lite på backgammonspelet så att hon ska förstå att det nu är i trygga händer.







