Hej.
Det är jag. Du känner förmodligen inte igen mig, trots att vi har träffats en, två, ibland tre gånger om dagen i många år nu.
Men du känner antagligen inte igen mig, skulle inte märka om jag bytte frisyr, spelade dum eller tappade en hand och ersatte den med en tjusig krok.
Du räcker fram ditt betalkort med blicken fäst på koddosan och en iver spänner din kropp. Som att det är nu det börjar. Det vi alla väntar på börjar i samma ögonblick som ditt finger vidrör dosan.
När allt är betalat och du har packat dina varor fint i påsen skulle jag vilja hejda dig och säga
du har fel, det är nu det börjar.
