Konsum

Inskickat av Lollo:

Jag arbetar som växeltelefonist i en kommun och fick följande samtal:

- Välkommen till [kommunens namn].

Efter en lång tystnad i andra änden hör jag:

- Är det live?

Det har precis påbörjats en intern kampanj (”Miljonfrågan“) inom Coop som går ut på att vi ska informera om, och locka folk till att skaffa MedMerakort. För att vi ska vara rustade för denna informationsoffensiv ska vi genomgå en fyrtio minuters utbildning där deltagarna ska diskutera fram lösningar, argument och svar till frågor av slaget “Varför ska jag skaffa medlemskort, kan ni inte sänka priserna istället?“.

Den här utbildningen kommer förpackad i något som ska likna ett kött-tråg. Däri ligger en broschyr om en fantastiskt invecklad sorts tävling som alla butiker är med i (jag orkade faktiskt inte sätta mig in i hur det funkar) tillsammans med en av västvärldens mest kända motivatorer: lyckokakor.

Min första tanke var rent positiv, det är en inspirerad idé att slänga med lyckokakor, och man sliter itu kakorna för att komma åt den lilla lappen med det hemliga meddelandet.

Min entusiasm dog tyvärr en liten bit varje gång någon öppnande sin kaka och lappen skanderade exakt samma lågstadiedoftande fras:

“Vi ska vinna. Vi ska ta dom.
Vi ska göra ketchup av dom.“

Liten flicka, ca sju år, håller en skokartong utan lock i famnen. I lådan ligger en kotte med en påklistrad garnstump som svans:

- Du, titta, nu ska du få se något här. Jag har gjort ett eget djur.
- Oj, ett helt nytt djur? Vad heter djuret?
- Menar du arten?
- Ja, just det.
- Den heter… eh… Den Helt Nya Arten.
- Ja, det känns ju logiskt och bra.
- Mm, men förresten så blir det konstigt när djuret blir äldre, för då är det ju inte helt nytt längre…

Helena skriver:

Hej kära Konsum!

Var inne i min Coop Konsum-butik i förmiddags och fick mig ett skratt.
Se bilden.
Är det ett skämt, eller?

Inskickat av Jennie:

Jag står i kön på Konsum och framför mig står en mamma och plockar upp varor. I kundvagnen sitter en pojke på ungefär två år och till vänster om honom hänger det kondomer i lagom höjd.

Han börjar lägga kondompaket i kundvagnen, och när mamman ser kondomerna säger hon lite skämtsamt:

-Behöver du sånna?
-Nääää, pappa ha.

Inskickat av Marika:

Jag jobbade i växeln på SL en förmiddag då en man ringde:

- Ja hallå, är det SL?
- Ja…
- Ja, jag har ett klagomål.
- Jaha?
- Ja, när jag tog bussen imorse så höll den på och stannade vid varenda station!
- Ja…
- Ja men, det har ju inte jag tid med!

Dagens mest irriterande uttryck:

‘Klockers!’

Har kapacitet att driva mig till vansinnets rand.

Jag har nu skickat mitt förslag om kvittoknapp till Coop.
Nu väntar jag med spänning på hyllningskvastarna som kommer att levereras till min dörr.

Jag har ätit vad som inte kan kallas för något annat än Världens Godaste Banan.

Jag har aldrig ägnat någon tid åt tanken att banan skulle kunna smaka så radikalt annorlunda, möjligtvis att smaken kan vara lite friskare och intensivare emellanåt.

Men det här bananmärket är för banan vad Eva Dahlgren var för Efva Attling, sol är för en ledsen, O’boy är för mjölk, Änglamarks-bacon är för bacon… ja, ni fattar, en ögonöppnare.

Om ni råkar på en banan med följande märke - köpköpköp!

.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - -

UPPDATERING:

Märket ifråga är Bonita och ser ut så här:

Inskickat av K:

Jag jobbar på en mindre Coop-butik i norra sverige. Vid femtiden en eftermiddag går en svensk kille i tjugofemårsåldern planlöst runt i butiken. Han verkar påverkad.

Han ställer sig i min kassakö, och när det blir hans tur vill han köpa en limpa cigaretter. Han tänker betala med ett Maestro-kort men slår in fel kod.

- Alltså, det här kortet är nytt och jag kan inte koden än.
- Har du legitimation, frågar jag.
- Nej, men jag har ett annat kort. (Han viftar med ett Visa-kort) Men kolla, jag har ju legitimation, utropar han.

Han ger mig legitimationen. Enligt den är han en utländsk kille i fyrtioårsåldern.

- Öhumm, det är inte du på legitimationen.
- Va, vad säger du?
- Nej, det kan inte vara du. Det ser inte ut som du alls.
- Du är den första som säger det!
- Jaha, men jag tror inte att det här är ditt leg.
- Menar du allvar? Han börjar skratta.
- Jag kan ju fråga min jobbarkompis och se vad hon säger.

Min jobbarkompis ser också att det inte är han på legget.

- Nej, jag kan tyvärr inte ta emot det här legget, säger jag.
- Hahaha, alltså jag lovar, du är den första som säger det. Menar du på allvar att du inte tror att det är jag?
- Ja.
- Men, alltså jag hade precis varit utomlands när kortet togs…