När jag går till jobbet går jag uppför exakt sextio stycken trappsteg.
Det känns nästan som något taget ur en film. En fransk.
När jag går till jobbet går jag uppför exakt sextio stycken trappsteg.
Det känns nästan som något taget ur en film. En fransk.
Om ni någon gång skulle glömma att dra kortet och ber att få poängen registrerad efteråt, säg då aldrig under den följande (ganska långa) processen ‘äsch, det var inte SÅ noga‘…
Jag samlade mod och gick fram till tjejen som levererar våra pocketböcker och frågade:
- Det var en inne och frågade efter en bok som heter ‘Konsumbloggen‘ eller nåt sånt, vet du om vi kommer att få in den?
- Nja, jag har den ute i bilen men jag har inte satt ut den.
- Nähä…
- Nej, den är så jävla dålig. Men jag går ut och hämtar två stycken och sätter ut.
- Ok, men du behöver inte sätta ut den om du inte tror på den.
- Äh, vi kan prova nån vecka eller så…
Han kom stormande mot P’s kassa, uppenbart upprörd rosslade han på bred skånska fram:
- Vad är det här för stil? Va?
- Vilket? Vad?
- Ett helt ställ med lösviktsgodis, och i grabbahöjd har ni spritgodisar. Hur ska ni bära er åt nu, kolla leg på alla barn som köper godis? Gå igenom påsen innan de får köpa?
- Va?
- Ja, här kan vilken unge som helst valsa in och köpa sig lite punsch och rom och cognac och vad det är…
- Men, det är ju godis…
- Ja, med sprit i, ja! Inget för barn! INGET… [dramatisk konstpaus]… för barn!
När Nogger Black, brunbergskyssar, den där finska lakritsen, kakaopaket och 88:an har blivit utnämnda till “produkter med rasistiska förpackningar” kan jag inte låta bli att undra varför det inte stormas kring Kinapuffarna:
Är det inte lika hett att slåss mot nidbilden av en rishattad kines? Tänker vi att det är lite av en sanning att de är gula glada godisälskande figurer?
Jag tycker att det är mystiskt.
Ibland känner jag mig lite tom och ekande, nästan så att jag önskar mig en läsarstorm bara för den förbannade bekräftelsens skull.
Löjligt.
Inskickat av Marie H:
Jag och min kollega var ensamma i butiken en lördagskväll och kocken från en kvartersrestaurang kommer inspringande och frågar min kollega (frukt- o gröntansvarig) om hon har honungsmeloner. Min kollega svarar utan att tänka sig för:
- Nej, men jag har andra meloner!
Kocken blev knallröd och pep iväg mellan hyllorna, och jag låg dubbelvikt över kassan!
Skapad av WordPress.com