Lyfta lite känna lite
Inskickat av Butiksbiträdet:
Jag jobbar i en butikskedja som säljer allt från smycken till presentartiklar. Eftersom mitt jobb går ut på att möta varje kund och jobba aktivt med försäljning (istället för att som på konsum packa upp och ta betalt) så får jag ofta chansen att fördjupa mig i alla söta knäppskallar som kommer in.
Häromdagen kom en stor kvinna med svart fuskpäls in. Hon hade kritvitt hår och knallrött läppstift. Hon påminde lite om en tjock Cruella DeVille. Hon tog en kartong med en prydnadstomte i och kom till mig i kassan.
Många kunder vill öppna kartongen och se så att varan är i bra skick och så även hon. Hon pratade med en släpig röst, och även om hon tittade på mig så var det som att hon såg igenom mitt huvud och inte mina ögon.
- Står den här ordentligt?, frågade hon.
- Jadå, den står så stadigt så, svarade jag och ställde ner tomten på disken som bevis.För att riktigt försäkra sig om att tomten verkligen stod stadigt så började hon med långsamma rörelser att lyfta och sätta ner tomten om och om igen. Efter ungefär tio-tolv lyft och nersättningar så blev hon nöjd och jag fick packa ner tomten igen.
Därefter beslutade hon sig för att köpa ett litet gosedjur i form av en katt. Om och om igen upplyste hon mig om att katten inte var en present, utan att hon sökt högt och lågt efter en liten gosekatt att ha hemma.
Hon berättade med samma släpiga, drömlika, röst att hon längtar efter en riktig katt så förskräckligt mycket, men att ansvaret kändes för stort. Hon tänkte därför ha en leksakskatt till en början. Detta upprepade hon ett flertal gånger samtidigt som hon gång på gång lyfte och satte ner katten på disken på precis samma sätt som med tomten.
Sedan betalade hon, tackade för sig och gick.
Det där betendet känner jag igen, jobbar oxå i affär. Troligen går hon på starka mediciner, “flödder”, därav det drömlika och släpiga…man blir sån av dem. och när man är påverkad hittar man på alla möjliga saker! =)
Kommentar av Lily — januari 21, 2008 @ 9:36 är
Men vad bra ändå att hon inser ansvaret och faktiskt skaffar en leksakskatt först. Många sommarkatter hade sparats ett hemskt öde om fler tänkte så.
Knäppskallar har vissa riktigt bra poänger ibland.
Kommentar av Mia — januari 21, 2008 @ 12:27 pm
vaddå “packa upp och ta betalt”? ta betalt, okej,men inte är väl det sån service på konsum att de packar upp ens grejer till kassan? eller har jag missat nåt?
Kommentar av sixesandsevens — januari 21, 2008 @ 12:31 pm
sixesandsevens. hahahha näe det packar upp varor från kartonger och ställer de på hyllorna i affären.
Kommentar av Sanna — januari 21, 2008 @ 12:50 pm
Jag jobbade ett kort tag på en återvinningsmarknad. En gång kom det en tant till kassan med ett par koppar och fat och frågar vad det kostar. “En krona per kopp och en krona per fat” sa jag. Varpå hon provar att ställa en kopp på ett fat, sen för sig själv, sen på fatet igen och mumlade “jag kanske inte behöver faten ändå”.
Kommentar av Henrik — januari 21, 2008 @ 1:06 pm
Det handlar säker om en teknik att fatta ett köpbeslut. Vägen dit kan se olika ut men alla går som regel ut på att få tid att tänka igenom och ta ställning till pris - produkt - behov.
Här tror jag vi har en nöjd kund!
Kommentar av Gubben — januari 21, 2008 @ 2:51 pm
Haha, va roligt du skriver
Kommentar av Blod — januari 21, 2008 @ 7:30 pm
upplyftande stund av kund
Kommentar av lillavild — januari 21, 2008 @ 10:10 pm
i brist på bättre:
w i e r d !
Kommentar av Alvas pappas blogg — januari 22, 2008 @ 12:46 är
[...] Lyfta lite känna lite Inskickat av Butiksbiträdet: Jag jobbar i en butikskedja som säljer allt från smycken till presentartiklar. Eftersom […] [...]
Pingback av Top Posts « WordPress.com — januari 22, 2008 @ 1:00 är
Vad är det som livet mest förljuvar?
Kanske är det folk med lösa skruvar?
Kommentar av aspiehuvudet — januari 25, 2008 @ 8:23 pm
Vad var kul med det? Hon var lite kocko i bollen helt enkelt. Det är inte så ovanligt.
Kommentar av Cineast — januari 30, 2008 @ 1:43 pm