Konsum

Med en kroppshållning och uppsyn värdig både Junior Gorg och Lars Brundin lufsade hon tungt fram till kassan och slängde bryskt ifrån sig sina varor. Hon suckade djupt och ljudligt och framstötte en hälsningsfras på oerhört långsam finlandssvenska. Jag slog in varorna och annonserade:

- Det blir fyrtioåtta kronor.
- Jaha… är det med personalrabatt?
- Näeh, det blir fyrtioåtta kronor.
- Jamen jag ska ha personalrabatt också.
- Det finns ingen personalrabatt, dessutom måste man också vara personal då, och det är ju inte du.
- Nej, men jag är med i Världens Vänner.
- I vad då?
- Världens Vänner.
- Jaha.
- Får jag personalrabatt nu?
- Nej, tyvärr. Det blir ändå fyrtioåtta kronor.
- Mhmm.
- Har du medlemskort?
- Nej, varför? Får jag personalrabatt då?

Inskickat av Tove:

Jag jobbar för en kundkontakt och telefonen ringer:

”Välkommen till Kundkontakt, du pratar med Tove”.
I luren bryter en mansröst på tyska ”Vad var ditt namn?”
”Tove heter jag”
”Vad? Kroga?”
”Nej, Tove”
”Orve?”
”Jag heter TOVE”
”Jag förstår inte…”
”JAG HETER TOVE”
”Och vad är ditt förnamn??”

Jag sitter just nu på Kvarnen (i sthlm) och är ordentligt dragen.

Jag tänkte bara säga att jag älskar er alla så jävla mycket! Och det är inte för att jag är full som jag säger det.

Kommer ni ihåg min femårsplan? Det här är inte alls en lika ovanlig syn, men det känns ändå lite speciellt, jag tror till och med att jag påpekade för kunden vilken tjusig slutsumma det blev. Hon var måttligt entusiastisk.

Och med de nyss författade meningarna har jag gjort det smärtsamt tydligt att jag har jobbat alldeles för länge.

Kvinna, cirka femtio, kulturkofta och en Fjällrävenryggsäck hängande i handen:

- Ursäkta, har ni inte bakat några sådana där klosterlimpor idag?
- Jodå, var det slut i brödskåpet?
- Ja. Är det helt slut då?
- De färdiggräddade är det slut, men jag kan fixa fram några nya om du vill.
- Hur menar du nu?
- Antingen kan jag slänga in några i ugnen nu så är de färdiga om en kvart, eller så kan jag hämta ut en limpa ur frysen som du kan grädda hemma…
- Ur frysen! Menar du att de är frysta?
- …ja, annars skulle vi behöva komma hit mitt i natten för att baka…
- Men det står ingenstans att de har varit frysta!
- Nej det gör det nog inte, men vi gräddar bröden här, så det är aldrig färdiga bröd som blir nedfrysta, rent tekniskt alltså.
- Nej men vad spelar det för roll, jag köper vad jag tror är färskt bröd, och så visar det sig att det är fryst. Det är inte vad jag betalar för!

Eftersom jag skulle kunna tänka mig att sluka en bok om Poltava i juni hoppar jag genast på en tävling (som jag för övrigt skulle ha vunnit om tävlingen hade avslutats för fem dagar sedan).

Tävlingen går ut på att skicka flest besökare till WordPress Magazine. Om du tycker att jag förtjänar en bok, eller om du vill veta hur du kan sno boken från mig, [klicka här]. 

Vid betalningstillfället är det en viss typ av människor som står och krampaktigt håller i sin hundralapp medan de med ett ansträngt russinansikte gräver i sina (uppenbarligen fantastiskt djupa) fickor.

De vill till varje pris lämna några mynt, det behöver inte bli bättre växel tillbaka, de vill bara lämna några mynt.

I en karakteristiskt ovetenskaplig undersökning kom jag igår fram till att jag åtta gånger av tio kan förutse att kunden är en byxgrävare (oftast är de av manligt kön).

De har vanligtvis ha blicken absolut fäst vid displayen som visar totalkostnaden, samtidigt som de tummar lite halvt tankspritt på en skrynklig sedel. Ett nervöst långsamt trampande är inte heller ovanligt.

När sedan slutsumman utropas utbryter febril aktivitet, sedeln byter hand otaliga gånger när alla befintliga jack- och byxfickor ska gås igenom i en rasande hastighet, allt till ackompanjemanget av suckar/”nu ska vi se“/”…jag tror att jag har…“/läppsmack.

Nio av tio gånger blir transaktionen krångligare.

Inskickat av Jasmine:

Foto taget på Ica Kvantum i Skövde förra veckan

Inskickat av Johannes:

Jag jobbar i en Ica-butik i Svealand. Vi har en stamkund som är i 75-årsåldern och han tycker att han är en riktig lustigkurre. En kollega till stod i Posten och kunden ville växla in några Trisslotter som han hade satt fast med ett gem:

- Tappa nu inte bort mitt gem. Jag har aldrig förlorat ett gem förut…
- Ingen fara, säger min kollega, jag ska hålla koll på ditt gem.
- … och ändå är jag inget vidare i tennis.