Två kvinnor i femtioårsåldern ser varandra och börjar som på en given signal nicka mot varandra så kraftigt att deras krulliga hårspraysblanka frisyrer guppar som gelé på respektive huvud:
- Nämen hej Berit!
- Hej Anneli! Det var verkligen inte igår!
- Nej, det måste vara tio år sedan minst!
- Bor du här nuförtiden?
- Nej, Bengt har precis köpt en båt som vi har tittat till. Hur är det med dig?
- Det kunde vara bättre. Min sambo fick en stroke strax före jul och tappade hela högra sidan, så jag har tagit tjänstledigt i ett halvår för att vara hemma och träna med honom. Det går sakta framåt.
- Ojdå. Ja och vi har ju som sagt köpt båt, och det är ju lite att pyssla med.
Haha! Klockrent exempel på den svenska offermentaliteten. Alla verkar vilja att det ska vara mest synd om just dem.
Framför allt verkar detta gälla äldre kvinnor…
Kommentar av Ludvig — maj 18, 2008 @ 11:16 är
Hahahaha
Kommentar av Arne — maj 18, 2008 @ 11:54 är
Jag tror det där är första gången jag har sett någon erkänna hur jävligt de egentligen har det.. huh, kanske kommer folk bli mer ärliga!
Kommentar av Tari — maj 18, 2008 @ 3:07 pm
smidigt!!!
Kommentar av Liz1e — maj 18, 2008 @ 3:33 pm
Hundra procent närvaro i samtalet. He he..
Kommentar av Galna kocken — maj 18, 2008 @ 4:03 pm
Pyssel som pyssel.
Kommentar av Blåskägg — maj 18, 2008 @ 5:48 pm
Huh - läskig kvinna. Påminner om Suzanne Reuters karaktär i YRROL - hon som fikar med sin misshandlade väninna.
Jag gillar beskrivningen av hur damernas hår guppar dock, haha.
Kommentar av Mary — maj 18, 2008 @ 6:55 pm
Nä.
Är det sant?
Kommentar av bani — maj 18, 2008 @ 8:54 pm
Jag har anmält mig till en internatkurs på en folkhögskola i sommar som är för oss “som inte kan låta bli att tjuvlyssna på samtal på bussen”. Skriva för teater, heter den mer formellt. Men det handlar om just det Konusm sysslar med. Allt för lite dock. Dialoger, repliker, samtal. Några ord sägs och lyssnaren har hela scenariot klart för sig: vem som låg med vem i ett obevakat ögonblick, vem som har kommit upp sig och att den där jävla båten kommer att segla åt helvete, eller hur?
Kommentar av Hélène — maj 18, 2008 @ 9:02 pm
Amen gud vad pinsamt. Jag skulle nog säga att det är det typiska svenska som tant 1 bröt mot - man kan ju inte sådär frankt erkänna att man har det för jävligt - då tar man ju människor på sängen och det är förstås ohyggligt obekvämt - vad ska man svara på det liksom? Ja, det blir ju så obehagligt så man säger något i stil som tant 2 gjorde för att få mer tid att tänka….eller bara smita undan ett sorgligt samtal hahahaha sjukt
Kommentar av momenttwentytwo — maj 19, 2008 @ 11:32 är
Läser om mitt inlägg och inser det kan uppfattas som snorkigt. När jag skriver att Konsum i alltför liten grad sysslar med dialogtexter så är det för att jag inte känner till mer än det som publiceras på bloggen och jag vill gärna läsa mer för det är så bra!
Kommentar av Hélène — maj 19, 2008 @ 8:07 pm
http://konsumbloggen.com/2007/04/07/cancer-schmancer/
Vad är det med båt som gör folk så okänsliga =(
Kommentar av stella — maj 19, 2008 @ 10:36 pm
Mitt i Prick, just så fungerar människan av idag. Man orkar inte bry sig, var och en är sig själv närmast. Man vill ha ett bekymmersfritt liv!
Frågan: Hej, hur har du det nu för tiden, är egentligen ingen fråga längre utan bara en hälsningsfras. För ingen vill eller bryr sig längre om andra människor!
Bilen, båten de senaste modekläderna är mycket viktigare
Nu låter jag som en 50+ och det är just för att jag är en.
Kommentar av Syster Yster — maj 20, 2008 @ 8:27 är
Hélène: Det är lugnt, jag förstod att det inte var någon elak mening
Kommentar av konsum — juni 3, 2008 @ 2:19 pm