Hon säger att hon har haft en så jäkla stressig dag. Att hon äntligen ska få komma hem och koppla av lite, att de på UD-kontoret faktiskt får försöka klara sig utan henne tills imorgon bitti.
Hon suckar och himlar med ögonen och säger “jag ska inte gnälla, jag har ett jobb som jag trivs med, det är bara det att ibland önskar man att nån kunde hjälpa till att dra lasset, förstår du?“. Jag nickar och säger att jag förstår precis.
Det luktar svagt av härsken parfym om henne, hennes kläder är prydligt strukna och hon har ett blått glittrande glasögonband som slingrar sig från öronen och runt nacken.
“Jag får ju välja själv när jag ska börja, och jag brukar börja tidigt så jag kan gå hem tidigt” säger hon och ler när hon greppar sexpacket hon just har köpt. Jag säger någonting i stil med att “vi alla gör så gott vi kan“, eller något sånt som inte betyder någonting.
Hon säger “vi ses imorgon klockan nio innan jag åker till jobbet - igen“. Jag ler och säger käckt “imorgon är en ny dag!“.
Jag vet att hon inte har ett jobb, varken på UD eller någon annanstans. Jag vet att hon dricker och att hon skriker och gråter så högt om nätterna att hon är millimeter ifrån att vräkas från sin lägenhet.
Jag vill rädda henne.
