Jag vill bara förvarna om att om någon skulle erbjuda mig 1 021 350 kronor för bloggen kommer jag förmodligen att skriva på.

(Tack för värdering till Bloggvarde.se)

Inskickat av Micke:

Man i sextioårs åldern fångar upp mig precis utanför lagerdörren:

- Ursäkta, men var har ni naturell Kesella, jag kan inte hitta den någonstans?
- Ehm, jag tror bestämt att ni håller en i högerhanden.
- Jaha, det är den!

Idag ska jag sitta på en filt någonstans i stan och göra ingenting. Ingenting I tell you!

Inskickat av H:

Gick som vanligt förbi Konsumbutiken i närheten av jobbet för att köpa lunch och hamnar i kö bakom en “räkna alla mynt”-tant. En evinnerligt lång session av framplockande och räknande av enkronor och femtioöringar tar sin början.

Till slut är plånboken tom, men det räcker såklart inte.

“Men jag vill ju bli av med dom här”, säger tanten.

Kassörskan är ändå snäll och tar så många mynt hon kan, samt växlar så många av de övriga
mynt hon kan så att tanten får färre mynt i plånboken i alla fall.

När allt är klart tittar tanten på sitt kvitto, plockar sen fram det cigarettpaket hon köpt och frågar:

- Vad kostar de här?
- 44 kronor, blir svaret.
- Varför då? undrar tanten.

Inskickat av Helpful:

Jag jobbar på Svensk kassaservice och hoppar ibland runt på olika kontor och ersätter sjuka och semesterlediga. Något som brukar få tiden att gå (och ge god karma) är att gå igenom “kvarglömtlådan”, som så ofta ingen kollat i och uppdaterat på åratal.

ID-kort, körkort, pass, kalendrar med namn och adress på första uppslaget, ja dem och annat som man kan spåra folk via gör att jag brukar skicka ett brev hem till folk med sakerna. Uppskattat, hoppas jag, trots att jag vet att de flesta nog redan ersatt det de förlorat.

Ibland blir det dock knepigare. Noteringshäften och visitkortshållare till exexempel, då kan man roa sig med att istället bli lite mer detektiv.

Idag hittade jag en läderbörs som var fylld med allsköns bonuskort från IKEA family, Statoil, Vivo m.m. Och en tjock drös med visitkort, alla med fina titlar som “Arkitekt”, “Jurist”, “Advokat”, “Vice VD”. Bland dessa fanns en del skrynkliga lappar med antecknade telefonnummer, och så en orange lapp med stora tydliga bokstäver:

KAN PRATA MED BÖNDER PÅ BÖNDERS VIS

Då är det inte utan att man börjar undra över historien bakom börsen, vem som ägt den, varför man går omkring med en sådan påminnelse på fickan.

I samma “kvarglömtlåda” fanns också en snorgrön anteckningsbok utan ägaruppgifter. Utan att snoka i folks privatliv (och jag skulle ju inte känt personen även om jag skulle hittat ett namn och en adress) så började jag bläddra ibland de nedkrafsade kråkfötterna - ofta svårtydda. Då stöltte jag på denna pärla till dikt:

Sval som en
aprilmorgon

Fler [misstag] än
jag/vi har tår på
fötterna

Några sidor senare läser jag följande:

TT

Om tio år kommer CD- och DVD-skivan vara döda.
Boken om TT kommer att vara kvar.

- Kan man ta ut pengar här i din kassa? Neej…?
- Jodå, om du har kortet med dig så är det inga problem.
- Nej, det har jag ju hemma. Men ni har väl mig i datan här?

Vi har öppet som vanligt idag.

Med en kroppshållning och uppsyn värdig både Junior Gorg och Lars Brundin lufsade hon tungt fram till kassan och slängde bryskt ifrån sig sina varor. Hon suckade djupt och ljudligt och framstötte en hälsningsfras på oerhört långsam finlandssvenska. Jag slog in varorna och annonserade:

- Det blir fyrtioåtta kronor.
- Jaha… är det med personalrabatt?
- Näeh, det blir fyrtioåtta kronor.
- Jamen jag ska ha personalrabatt också.
- Det finns ingen personalrabatt, dessutom måste man också vara personal då, och det är ju inte du.
- Nej, men jag är med i Världens Vänner.
- I vad då?
- Världens Vänner.
- Jaha.
- Får jag personalrabatt nu?
- Nej, tyvärr. Det blir ändå fyrtioåtta kronor.
- Mhmm.
- Har du medlemskort?
- Nej, varför? Får jag personalrabatt då?

Inskickat av Tove:

Jag jobbar för en kundkontakt och telefonen ringer:

”Välkommen till Kundkontakt, du pratar med Tove”.
I luren bryter en mansröst på tyska ”Vad var ditt namn?”
”Tove heter jag”
”Vad? Kroga?”
”Nej, Tove”
”Orve?”
”Jag heter TOVE”
”Jag förstår inte…”
”JAG HETER TOVE”
”Och vad är ditt förnamn??”