
Jag har aldrig tvekat över att säga att jag verkligen trivs med min arbetsgivare, och att jag tycker att jag jobbar för ett av de bästa företagen i Sverige. Nu börjar min säkerhet att vackla en aning.
Det är svåra tider och branschen mår inte som den brukade, och alla och envar känner på sitt sätt av lågkonjunkturen. Coop väljer att kasta sig in i motvinden genom att dels minska personalstyrkan (genom förtidspensioner och dylikt), och dels genom ett tydligare/hårdare styre.
Första gången jag fick en dålig smak i munnen vad när det anlände ett fax till butiken som berättade att utgångskontrollerna ska intensifieras. Det har jag inga problem med, men sedan kom följande punkt:

Man inför alltså ett sorts angiverisystem som i sitt sammanhang känns lite som att syftet är att folk ska sättas dit.
Jag tycker naturligtvis att interna oegentligheter ska bekämpas, men jag tycker också att ett företag i Coops storlek bör kunna tänka på den takt, ton och retorik man använder.
Jag tyckte att det här var ganska upprörande. Någon vecka senare kommer det ett häfte (ett av de absolut sämsta jag har läst rent språkligt, och något av det mest infantila jag har läst som arbetsmanual) vid namn “Check-out!” och ett kontrakt (!) som vi ska skriva under.
Några av godbitarna:
- “Alla köp ska ske på fritiden [...] (du) bör göra det i dina privata kläder.“
(Byta om när vi går på lunch för att handla mat i butiken, äta maten i lunchrummet, gå och byta om för att börja efter lunchen)
- “Utpasseringskontroller görs av legitimerad väktare i uniform. Dom har en A4 skylt med Coop och väktarbolagets namn på.“
(En A4-skylt [ja, det var särskrivet] känns märkligt?)
- “Alla varor som är trasiga eller har dåligt datum ska “fysas” och sedan kastas.“
- “INGENTING LÄMNAR BUTIKEN.“
- “INGENTING TILL LUNCHRUMMET.”
(Vänta… en av anledningarna till att jag är stolt över att arbeta inom Coop är att vi är/ska vara/ska föreställa ett miljövänligt och omtänksamt företag som vill tänka framåt och vara så gröna som det bara går. De ovanstående punkterna innebär till exempel att det kaffe som eventuellt skadas vid leveranser eller upplockning som förut förtärdes i lunchrummet nu måste kastas. Vi får inte använda det.
Det är i mina ögon så oerhört provocerande att Coop går på en sådan… tysk slit-och-släng-linje. Det är möjligt att det finns någon sorts listig idé bakom det här förslaget, men ingen kommer att kunna tuta i mig att det är ett bra, vettigt eller miljövänligt förslag, speciellt inte efter rapporter om att var fjärde matkasse kastas (ex: länk).
För att inte tala om det heldagsseminarium som Konsumentföreningen Stockholm anordnade: “Släng inte maten” (programförklaring/SVTplay/info/förvaringsguide). Snacka om att bajsa i sin egen mun.)
- “Jag har tagit del av och förstått innebörden av ovanstående föreskrifter. Överträdelse kan medföra omedelbar uppsägning.“
(Jag har redan skrivit under ett anställningskontrakt, det borde räcka.)
Jag är arg.